Egentid på lekplatsen och scrollande nattningar

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood, Personal development | No Comments

Det är mycket som är på gång denna vecka. Men mitt i all rusning, fanns det ett utrymme för egentid med min yngsta son. Väldigt mysigt. Jag oroar mig inte för allt som framtiden har att erbjuda barnen. Det jag däremot är extra mån om, är att vara en närvarande förälder i deras liv just nu.

Jag lägger ifrån mig telefonen så fort jag kliver in genom dörren, den ligger i vårt mobilskåp tills efter läggning. Något jag nu, men min nya blogg “titel” vill uppmana andra att göra. Inte i fickan, plocka undan den på ett annat ställe. Iallafall 2-3 timmar varje kväll.

pillerpodden

Något som berör mig särskilt är nattningar med scrollande. Det är illa. Framför allt störs barnet av ljuset från telefonen, men också är vi någon annanstans mentalt. I en sådan situation är det lätt att bli irriterad. När barnet plötsligt “avbryter” med sitt livsviktiga behov av omtanke och uppmärksamhet, blir vi störda.

Dopamin och serotonin

Visst låter det märkligt? Vi blir alltså inte irriterade för att våra barn inte lärt sig att vänta eller lyssna. Irritationen uppstår eftersom dopamin tillförseln i hjärnan avbryts. Som att du tar ut bensin slangen från tanken. Anledningen till varför vi kollar telefonen, är ett behov av dopamin eller serotonin – oavsett hur “viktigt” mailet är. Och barnen är aldrig en verklig grund för våra emotionella tillstånd.

Det är inte hurusom inte roligt att somna med en tråkig ton från den man ser upp till mest när man är liten, sin förälder. När föräldrar svarar argt och irriterat, känner sig barn oälskade. Barn är väldigt väl medvetna om när de gör något olämpligt mycket tidigt i livet, precis som dem vet när aggression riktad mot dem är obefogad.

pillerpodden
pillerpodden

Jag såg en video på instagram med ett utdrag från TV4 nyhetsmorgon, med Siri Strand och Emma Westas Rödin från pillerpodden.

Jag är upptagen och pillerpodden

De pratade om just mobil och föräldraskap. De direkta orden från klippet var att “vi har en otroligt frånvarande föräldrageneration idag”. Och i en vad jag har för mig, varit en undersökning hade ett barn sagt att “jag önskar att mamma lyssnade, men hon satt inne på sin fb”.

Det är första gången som jag hört talas om tjejerna, och ska absolut kolla in pillerpodden. Modigt att ta upp ämnet så rakt på, och ärligt. Har Ni hört talas om pillerpodden förresten?

pillerpodden
pillerpodden

Men behöver absolut inte isolera sig från telefonen som jag har gjort. Jag är medveten om att mitt val kan upplevas strikt, men jag har ungefär 10 år med mina barn av mina 100 vid liv (förälder är en tillfällig roll) innan dem lämnar boet för att utforska världen. Och jag vill inte klänga tills dem är 40 år. Därför vill jag ta vara på min tid med barnen på det vis. Jag tycker att det fungerar bäst för mig.

pillerpodden

Och ibland plockar jag fram telefonen för att ta en bild. Därefter plockar jag undan den. Har jag den i närheten, kommer jag så småningom att vilja plocka upp den. Förmodligen inte i nuläget, men för 5 år sedan. Det var anledningen till varför jag skaffade ett mobilskåp från första början. Jag ville inte spendera mitt liv i en telefon medan min man och mina barn växer ifrån mig, och jag ifrån dem.

Idag

Så vi gick till båtlekplatsen idag och lekte tillsammans. Storebror var iväg hos en vän och pappa var på kontoret. Imorgon ska jag iväg till en lokal designer och prata klänning! Vi ska på bröllop utomlands i april. Roligt!

Dela

Barnet i dig

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood, Personal development | One Comment

Civilicerade barn har tidigt som prioritering att anpassa sig efter deras föräldrars värld och tempo, ofta påtvingas de vuxnas erfarenheter på barnets “blanka papper”. Jag är övertygad om att vårt barns bästa hade varit om vi klarade av att hålla oss utanför deras liv med våra erfarenheter och upplevelser likaså åsikter som världsbilder. Om vi slutade tygla våra barn med detsamma, som har tagit många en livstid att bryta. För de flesta vuxna har aldrig fått lära sig att varken prioritera eller att ta hand om sig själva – fostrade i generationer för att passa upp för andra.

minne
minne

Om du för en stund reflekterar över konflikterna i ditt liv. Hur hade dessa konflikter sett ut om Du sade nej vid rätt tillfälle? Vet du hur man säger nej? Vad händer när du vill säga nej? Blir du frustrerad innan du ens hunnit kommunicera din önskan? Hen kommer ändå aldrig till att lyssna, kanske du tänker.

minne

Men det var en förälder eller en annan viktig vuxen i ditt liv, som aldrig lyssnade. Hjärnan har registrerat det som ett minne, en erfarenhet bland andra överlevnadsstrategier och upplevelser som “sparas” de första 6 levnadsåren i våra system.

Barnet i dig

Och varje gång du hamnar i en situation där du behöver göra dig själv hörd, tar hjärnan fram detta minne, denna erfarenhet som “berättar” för dig att; du kommer inte till att bli respekterad iallafall. Denna signal aktiverar dina emotionella minnen om hur du kände då, den gånger detta hände för allra första gången – oälskad, osedd, oviktig. Konflikten ligger hos dig, dessa gamla minnen får dig att bete dig på ett sätt som skapar konflikter runt omkring dig genom ett litet barns gamla “sorger” .

minne

Vår morgon idag. Lässtund i badrummet, ser ni att katten är med?

minne

Respektera alltid när ett barn säger nej. Nej till mat, nej till kramar, nej till att säga hejdå, tack eller förlåt. Ha en dialog efteråt om det är något som är viktigt i er familj. Men i stunden, respektera nejet. Respektera ditt barn framför andra vuxna. Istället för att säga “vad säger man Hans?” säg “det är okej att du inte känner för att svara just nu”. Det bästa är, att det aldrig är försent att börja respektera ett nej! Boktips i ämnet hittar ni här. Livet är fint 🙂

Dela

Emotionellt konstruktiva konsekvenser

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Det är mycket som händer emotionellt i en småbarnsfamilj. Vissa stunder i familjen upplevs som emotionella moln, där både vuxnas och barns emotioner blandas samman. I stunder som dessa kan det vara svårt att skilja på vad som är en lämplig konsekvens och vad som är en attack mot sitt barn eller en partner. Även när en attack slås in i ett fint konsekvens papper, är det en attack som lämnar negativa avtryck i familjen.

emotionella

Utöver påverkan attacker har på barnet (även passiva), influerar vi vår partner att agera likadant. Man godkänner detta förhållningssätt i familjen helt enkelt. Att bli ”vuxen” innebär att vara en förebild. För sina barn, partner, vän och kollega. Vi lär av varandra livet ut, med- och omedvetet, det är bara till att finna sig i det. Hur finner man sig i något sådant? Främst behöver vi lära känna våra egna emotioner. Att ärligt ta ansvar för aggressiva uttryck, även allt passivt aggressivt förhållningsätt. Jag har skrivit ett inlägg om aggression om Ni vill läsa mer om just det.

Trotsåldern

Enligt författaren Jesper Juul finns det ingen trotsålder, det är vi föräldrar som trotsar. Jag håller med. Jag har aldrig upplevt att mina barn har trotsat, jag ser däremot dagligen hur mina barn på något vis känner sig frustrerade över att inte få bestämma själva över vad dem anser är bäst.

emotionella

Vuxna i ett hushåll vill ha igenom egna visioner över hur det ska se ut i familjen och barnen uppmanas att rätta sig efter det. Precis som det ska vara.

Emotionellt skifte

Barn utrycker sina känslor utifrån sin förmåga att göra det helt enkelt. En ledande del i att vara förälder är att faktiskt hjälpa en annan individ, att uttrycka och navigera bland sina emotioner. Ett område som vi själva får lära känna längst vägen, om vi är öppna för en emotionell utveckling.

Det emotionella skiftet är nytt, när min generation växte upp, var det vagt öppet vad emotioner är. Det var endast ”hoppsan, upp igen” eller ”sådär säger man inte, nu är du dum!” som gällde. Jag läste på en utländsk föräldrasite nyligen, att man ska bita tillbaka om ett litet barn bits. Det här med emotioner och att leda sitt barn tålmodigt och konsekvent genom alla ”utbrott” är väldigt nytt, till och med främmande på många ställen än.

emotionella

I samma stund som vi ska hjälpa våra barn att navigera emotionellt, ska vi också lära dem att förhålla sig i sociala sammanhang. Hur gör vi det med barnens självkänsla i behåll?

Emotionellt konstruktiva konsekvenser.

Att ge konsekvens för en olämplig (enligt egna familjevärderingar) handling är nödvändigt. Därefter kommer den emotionella navigeringen in i bilden. Barn blir ofta rasande vid en konsekvens. Känslor kan tolkas med ord och innan ett barn kan komma till ”jag är riktigt arg på dig pappa/mamma” behöver barnet ta sig igenom ”du är dum”, ”jag vill inte ha någon mamma” eller liknande först. Och på vägen lära av de emotionella konsekvenserna som uppstår av våra emotionella uttryck.

En lämplig konsekvens på en oartig kommentar från sitt barn är att bli ledsen. Det ska uttryckas samlat, utan att använda det emotionella som bestraffning (beskylla/klaga ”varför ska du alltid”). Genom att en förälder uttrycker sina emotioner konstruktivt, får barnet en emotionellt konstruktiv konsekvens. För att kunna uttrycka en emotionellt konstruktiv konsekvens, måste människan jobba med sin stolthet och sitt impulsiva tvång om att alltid ha det sisa ordet. Alla vägar leder till mental träning.

Dela

First the alarm rings, then the body awakes

By | Motherhood | No Comments

Godmorgon fredag. Det var varmt och skönt att springa idag.Jag var ute strax innan 04. Vaknade full av energi när klockan ringde 03:45. Processen från sängen till träningskläderna gick fort. För det mesta väcker jag kroppen med lätt yoga i sängen. “First the alarm rings, then the body awakes”. Idag var det omvänt.

konflikter

Våra morgonrutiner rullade på i vanlig ordning. Idag blev det granola med jordgubbar och hallon, omelett, avokado, färsk juice och rågbröd till frukost. Jag vill tipsa er om plantis ekologiska alternativ till smör. Finns på den mjölkfria hyllan, en svart förpackning. Vi har använt den istället för smör i snart två år. Nyttiga fetter för hjärnan på mackan är dunder att starta dagen med!

konflikter

Det blev ett stop i sandlådan på vägen till förskolan idag. Jag räknar med extra tidsmarginal för att dels ge utrymme för alla konflikter på morgonen som kan tänkas uppstå. Sen vill jag ha 10 minuter över för att gunga eller utforska ett löv på vägen till bilen. Nu ska jag gå igenom ett utkast från kollegorna, det gäller en av våra större kampanjer som vi på Buzzle jobbar med.

Dela

Vikten av egentid

By | Family and relations, Motherhood | No Comments

Jag fick ett meddelande på instagram från en mamma som läser min blogg. Hon skrev om att det praktiskt taget är omöjligt för henne att lämna över ansvaret över barnen till andra särskilt barnets pappa. Det resulterar i att det finns ingen egentid i hennes värld, och att hon känner sig trött.

Att vara själv, betydelsen för familjen

I början förstod jag inte vikten av att prioritera en tid där jag gör något helt själv. Utan familj eller vänner. Det kändes också rätt utelämnande att äta lunch själv några år sedan. Nu äter jag gärna en lunch eller middag själv. Jag tycker om att få vara “med mig”. Det är avkopplande.

Morgonljus innan frukost

Att få återhämta sig efter veckans alla roller och att bara få vara, gör mycket för energin och stämningen i vår familj. Det har inte varit en enkel sak för mig att prioritera, det är fortfarande svårt innan jag väl är iväg. Helst vill jag vara mamma på heltid och när jag inte är mamma vill jag jobba, skapa, umgås med min man och våra vänner.

Egentid, sitter med mitt varumärke 

Svårast är det att gå ifrån familjen. Jag älskar vår familj och vill vara med gänget jämnt. Jag har förstått nu genom åren att just för min del kommer denna separation alltid vara obehaglig. Men när jag väl är ensam, njuter jag av stunden.

Jag försöker komma ihåg att det är obehagligt endast i 10-15 minuter under själva “hejdået”. Be din partner att hjälpa dig. Barnens pappa brukar vara med och förra samtalet innan vårt hejdå och sedan avleder han med läsning på rummet. Det är något vi har fått öva upp genom åren, och konstruktiva konflikter.

Dela

Är 20 kr dyrt?

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Jag har ett starkt minne från ett tillfälle när jag var på ToysRus och skulle köpa en födelsedagspresent. Framför mig i kön till kassan, stod en kvinna med sin son. Pojken var i 5 års åldern och frågade mamma nyfiket om vad leksakerna på små hyllorna längst kön kostade.

Varje gång barnet plockade fram en sak ställde han två frågor. Vad kostar det och är (priset) dyrt? Mamman, likaså alla andra superföräldrar som vill sitt barns bästa – besvarade frågan med ett frö att slussa in samtidigt. Det är så vi föräldrar gör. Det är ofta vi tar tillfällen i akt för att lära våra barn något nytt om livet. På gott och ont.

barnet

När hon uttalar priset lägger hon till en reaktion. Både i ansiktet och med kroppen för att förstärka sitt budskap. Jag tror att många av er, likaså jag i kön den dagen, listat ut vad det var hon ville förmedla. Värdet av pengar (en annan teori är att hon kanske inte hade råd att köpa något till honom just den dagen. Irrelevant vilket, ni förstår tanken bakom).
Så här lät det;
– Vad kostar denna?
– 20kr
– Är det dyrt?
– Ja, det är jätte dyrt (betoning på jätte, med både kropp och mimik).

Om ni har missat mitt inlägg från förra veckan, där jag skriver om vår verklighetsuppfattning och uppfostran – läs den gärna. Mina inlägg bygger vidare på- och kompletterar varandra.

barnet

Allt var jättedyrt.

Pojken plockade leksak efter leksak i prisklass 20-100kr i hopp om att hitta något som inte är jättedyrt. Under tiden observerar jag hur lust och motivation ersätts med hopplöshet i hans ögon. Sånt är svårt för mig att se på. Självklart sa jag inget men jag led med honom innerligt.

Han ville förmodligen ha leksaken – potentiellt spara ihop till den eller, hade en annan motivationsgrund. Det är vad jag menar, när jag skriver att vår ambition om att ständigt fostra – gör att vi allt för ofta missar att verkligt se våra barn. Lära känna de och deras värld. Missar att ge lämplig, individuell stöd – utifrån den platsen där barnet befinner sig i sitt liv och det stöd hen behöver just då.

Hans motivation och nyfikenhet ströps alltså sakta. Istället för att ”förstå” värdet av pengar lärde han sig snarare att allt är jättedyrt, med ett kroppsligt tillägg som tydligt talade om för pojken att, denna värld inte är till för honom.
Självklart ska man tala om för sitt barn om något är jättedyrt, men sättet man informerar barnet på är avgörande för barnets grund i livet. Säger man att något är ”jättedyrt” med en glad ton hade det istället stimulerat pojkens nyfikenhet.

”Jättedyrt? Vad betyder det? Hur köper man en sån då, mamma?”

Jättedyrt för en person, är kanske 1000 kronor- för en annan, miljonbelopp och den tredje saknar ”jättedyrt” i sitt språkbruk överhuvudtaget.

Sanning

Barn är övertygade om att det deras föräldrar säger är sanning, så är det inte. Att våra föräldrar vet bäst är något vi tror på länge, vissa tror på det hela sitt liv och bokstavligt lever sina föräldrars liv. Några är som jag- såg tidigt att mina föräldrar hade noll koll på vad dem höll på med.

barnet

Vi födds med en etikett som vi sedan tanklöst applicerar på våra barn. Det bästa vi kan göra är att inte applicera någon etikett. Vi måste uppmuntra våra barn att erövra världen i sitt hjärta (på ett snällt sätt) om de så önskar. Flyga till månen? Det är väl självklart att du fixar det – det finns en astronautskola på Norrland. Fast det kanske skrämmer oss, tänk om hen aldrig kommer tillbaka? Eller ännu värre – misslyckas?
Vi måste då komma ihåg, våra barn handlar inte om oss.

Dela

Förälder är en tillfällig roll

By | Children and parenting, Family and relations, Personal development | No Comments

Vi är ute på landet och hänger i stallet. Killarna älskar att rida. Jebrail red första gången när han precis blev 1,5. Vi hade en person som ledde hästen och så höll Vi i honom. Zein var i samma ålder sin första ridtur. Skillnaden var betydligt flera pauser under ridturen med andra barnet. Man lär sig.

uppfostran

Jag brukar prata lite lätt om det med Jebrail. Att han är mitt första barn och att jag aldrig varit mamma innan han föddes. Vilket betyder att jag också fortfarande lär mig saker, precis som han gör.

Kontroll

Jag tycker att det är viktigt att prata öppet om sina erfarenheter i familjen. Det gamla tänket där man har mandat som förälder och ”vet bättre” är den som förstör relationer i vuxen ålder tror jag.

Att vägleda istället för kontrollera tror jag är sunt föräldraskap. Att låta sina barn få uppleva egna konsekvenser och finnas som stöd. Jag har alltid med mig att mina erfarenheter är inte mina barns erfarenheter.

uppfostran

Underbar miljö. Vi rider ute i skogen utanför Malmö.

Det är många föräldrar som har obefintligt med kontakt med sina barn när barnen väl växer upp. Jag tror att det beror på att där inte finns någon djup relation. Självklart att arbetet och eget liv blir viktigare då, än att besöka sin gamla far. Det finns inget givande utbytte eller igenkännande hos farsan mer än att man blir bedömt för sina prestationer, exempelvis.

Ett eget liv

Livet förändras och relationerna måste följa med i förändringen. Varken Jebrail eller Zein kommer behöva en mamma när dem är i 30 – 40 års åldern. Mamma är en tillfällig roll.

Under tiden man är förälder är det sunt att iaktta vilket behov barnet har i sitt liv och utveckla relationen därefter. För egen del, är det viktigt att bygga ett eget liv. Så man inte står där när barnen är vuxna och fortfarande är pappa och – endast pappa.

Då är det lätt hänt att man tvingar sig på sina vuxna barn. Allt man har kvar är ju sitt föräldraskap. Man försöker då uppfylla sina behov genom den rollen. Antingen tar barnen avstånd, eller känner tvång för att ”finnas där” för sin pappa, istället för att leva sitt eget liv.

Vi vill att våra barn ska vara lyckliga vuxna – då måste Vi ta ansvar för de val Vi gör i vårt privatliv.

Det blev lunch på landet med. Ett av våra favoritställen, ligger precis vid stallet.

Uppfostran och misslyckande

Jag visualiserar att mina barn ska kunna komma hem på middag när saker verkligen går snett i deras liv. När dem känner sig botten. Där ska inte finnas någon känsla av ”jag finns här men du skulle ha lyssnat på mig”.

Den röda tråden, eftersmaken som så många av oss känner igen efter ett besök hos sina föräldrar. Den klassiska känslan av att man är otillräcklig för att man har valt en annan väg än den mamma önskade att man skulle ha tagit.

Många formar sina vuxna liv – omedvetet efter sina föräldrars visioner i utbyte mot just – pappas eller mammas stolthet. Självklart blir man olycklig om man lever någon annans liv istället för sitt eget.

Vår familj

I vår familj är det naturligt att dela med sig av saker som man själv behöver bli bättre på. Genom att visa vad vi behöver bli bättre på – lär sig barnen hur man gör när man behöver bli bättre på något.

Vi har en grundsyn att man är bra som man är och att man lär sig saker och övar på det som man vill bli bättre på. Tydlig skillnad på att vara och att göra. Det Du gör är inte den Du är.

Dela

Man kan inte vara duktig på att åka rutschkana

By | Children and parenting, Motherhood | No Comments

Full rulle. Hos oss är tempot alltid högt. Mycket energi. Vissa dagar är mer intensiva än andra och då experimenteras det med allt. Vi experimenterar med barnen. Uppmuntrar till att utforska sin miljö fritt (i den mån det är möjligt), vilket innebär att det finns ambition till att klättra på väggar och gardiner om det tillåts.

med barnen

Ruble, Rocky och så kattmat. Väldigt kladdigt och frustrerande ibland. Men jag förstår betydelsen i att dem får hålla på med sånt här.

Förståelse genom experiment

Jag vet att det är något projekt på gång i hans lilla hjärna. Där är något han utforskar för att förstå. Det är viktigt att inte avbryta dessa projekt hos barn, även om man själv tycker att sådan lek är opassande och jobbigt att hantera. Lek med bilen istället!

Våra barn leker med leksaker ungefär lika mycket som med vår robotdammsugare. Det ritas helst på bordet än pappret. Jag övar alltid på att hålla mina känslor hos mig själv och inte avbryta.

Till slut blir det en vana att inte reagera på bravader utan lugnt vägleda. En strategi som också är av vikt för mig är, att lära barnen skillnaden mellan – be om hjälp och delegera. Ni som har missat det hittar inlägget här.

med barnen

Lugnt pyssel när lillebror sover

Utelek med barnen

Naturliga kosekvenser

När Vi är ute, har jag en tumregel – livsfara eller eventuella benbrott ryker jag självklart in på. Annars låter jag barnen ramla utan att ingripa eller kommentera fallet – just för att de själva ska lära sig hur kroppen fungerar. Hastighet, balans.

Smärta är en viktig faktor som reglerar deras erfarenhet av situationen. En viktig del i utvecklingen av ett självständigt liv.

Passivt och aktivt föräldraskap

Jag är alltid med bakom men jag strävar att ha en passiv roll. Jag säger varken oj eller aj. Respons kommer endast om barnen söker min kontakt efter ett fall. Oftast räcker ögonkontakt, då ler jag lugnande bara. Jag leker ofta med barnen men då är jag en del av leken.

Jag försöker att vara med barnen på deras nivå istället för att vara en domare eller den som bedömer situationen. Jag hör ofta kommentarer som duktig och wow, från föräldrar som leker med sina barn. Fokus för barnet hamnar då lätt på prestation istället för själva leken. Leken är viktig för barnet. Det är också viktigt att barnet får chansen att dyka in i sin värld utan att bli dragen ur den.

med barnen

Vad duktig du är!

Kommentarerna kommer per automatik och i all välmening. Vi har svårt att hänga med i utvecklingen ibland och det är okej. Så länge Vi försöker utveckla, när Vi väl blivit medvetna om saken. Jag har med mig ord från Jesper Juuls bok ”Ditt kompetenta barn” – man kan inte vara duktig på att åka rutschkana.

Dela