Ett emotionellt stöd i en emotionell verklighet.

By | Children and parenting, Family and relations | No Comments

Godmorgon. Det var ren tortyr att springa vid 05 idag. Jag behöver varmare kläder eller springa under dagen. Löprundan idag var snarare traumatiserande än utmanande hehe. Men jag gav mig ut och då behövde jag avsluta det. Självklart tog jag en kortare runda. Mötes av ett glatt gäng när jag kom tillbaka.

emotionellt

Barnen ropar alltid “mamma” i kör och springer mot mig när jag kommer hem, även om jag har varit iväg i fem minuter. Det är speciellt att vara förälder. Mycket emotionellt ansvar. Mycket känslor. Vi kanske inte alltid har styrkan att emotionellt stötta våra barn, men glöm inte att vi har språket.

Ta ansvar för hur du mår och låt aldrig ditt barn agera som någon slags ventil, eller ditt emotionella stöd på en dåliga dag. Säg förlåt, ta ditt ansvar. Det är så viktigt. Berätta att det blev fel, säg att du är på dåligt humör, därav ett irriterat svar eller liknande utsaga. Att det inte är barnet som har gjort fel. Och avstå från att fullfölja ditt förlåt med “men när du gör så..”.

Eget ansvar har inget “men” och inte heller något “du”.

Skrota meriten och stoltheten av att vara en förälder och det uråldriga tänket om att alltid ha rätt och fostra som du själv har blivit fostrad.

emotionellt

Skämta aldrig bort ett barns upprörda tillstånd. Radera “ah, det är inget att vara ledsen för” från ditt vokabulär. Psykisk ohälsa (exkluderat arv), vuxna som ställer till det för sig själva och sina medmänniskor genom att vara totalt inkapabla till någon form av självinsikt. Och värre, människor som i total desperation och en förstörd självkänsla tar sina liv. Det är ytterst lämpligt att bemöta ett barns utbrott över trassliga skor på allvar och med tröst och kärlek, istället för ett “så beter man sig inte” jargong.

“Be om hjälp om det blir svårt”

Först när barnet har lugnat ner sig och känner sig sed och tröstad, är det fritt fram att kommunicera med barnet. Tala då om, utifrån era värderingar i familjen hur man hanterar en liknande situation. Istället för att exempelvis skrika eller vad barnet nu gör vid frustration. Nu ska vi fortsätta dagen 🙂

Dela

Löpning och ett fint födelsedagsfirande

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Barnens lycka. Det är få saker, jag skulle säga inget som överträffar känslan av att se glädjen i sina barns ögon. Jag hoppas att den glädje och närvaro följer mina söner livet ut. Att aldrig tappa sitt hjärtas inre glöd. För att inspirera till ett liv i närvaro, gör jag allt för att mitt hjärta ska glöda och för att min glädje ska vara genuin och riktig.

Känner jag mig blank, är jag noga med att informera barnen om att jag är blank och hör men att jag inte lyssnar. Och att jag just då, inte har lust att titta eller vara med och leka men att jag gärna vill höra sen.

Födelsedagsfrukost i morgonljus

11 oktober kl 23:59 2016 föddes denna underbara kille. 4815g och 53 cm lång.

Jag noga med att påpeka att det inte beror på något, utan bara är så. Varför? För att vi finns, i sin avancerade enkelhet. Att saker som händer i naturen, händer också i våra kroppar. Är det ett tryck i luften, känner vi också av den i vårt system. Det är mänskligt och normalt.

Jag känner mig själv väl och säger alltid till när jag känner en aktivitet i min kropp som kräver mitt fokus. Att tvinga sig själv till automatiserad “närvaro”, som barnen först tror är genuina och sen slutar med irritation och förvirring för barnen är bara onödigt.

Att vara en förälder

Min ambition som förälder är att lära barnen allt om deras natur. Vad händer? Varför? Hur hanterar man det? Att prata fungerar inte, det som fungerar är att utveckla sig själv och låta barnen och familjen frodas i den utvecklingen. Jag vet inte hur deras system fungerar. Men genom att visa hur jag lär känna min och kommunicerar mina behov, får de förhoppningsvis rätt verktyg för att navigera själva. Vår goda bekant sa till mig en gång “oavsett vårt engagemang, har han en egen resa i livet”. Det fick mig att inse att självklart, självklart har vi ingen kontroll över våra barn heller.

Varför? För att vi finns, i sin avancerade enkelhet. Att saker som händer i naturen, händer också i våra kroppar.

Det fick mig att tänka om. Vilka verktyg hjälper honom utan att begränsa och influerar honom till att vandra sin väg och inte min. Då var jag mamma endast till Jebrail. Igår fyllde min andra son två år. Livet är fint.

Zein fick en elefant till sin djursamling, en pippi docka och en bobby bil under frukosten igår. Glädjen i hans magnifika ögon var oslagbar. Älskade barn. Vilken ära att få vara hans mamma. Vi var lediga och hade en långfrukost. På eftermiddagen kom familj och vänner för att fira. Det blev sång, dans och många fler presenter. Jag är tacksam på så många vis.

Fredag

En tidigare nattning gällde igår, vi var påtagligt trötta allihopa efter dagens intryck. La mig tidigt och vaknade tidigt idag. Började veckans sista dag med en löprunda. Det är så skönt att springa på morgonen. Den milda höstdoften är fantastisk och så var det vindstilla och varmt idag. Dessutom sprang jag till ugglan Bernards läte. En berguv, Europas största och en av världens största ugglor som bor i kalkbrottet 200 m från vår port. Sagolikt. Under dagen väntar möten och studier. Härlig kombo. Vi hörs senare!

Dela

Middag och motgångar

By | Children and parenting, Motherhood | No Comments

Precis som många andra så glömmer jag, och blir av med saker ett par gånger i veckan. Oftast glömmer jag saker. Bli av med grejer, händer ett par gånger varannan månad ungefär. Då gäller det busskort, nycklar, telefon. Någongång har jag packat ihop och lämnar kvar mina ytterkläder. Övergången till hösten.

Tempot är högt och där är mycket som jag behöver hinna med under mina dagar. Det är naturligt då att hjärnan prioriterar det som är viktigast och sorterar bort saker som värderas som minst viktiga.

Middag på Surf Shack.

Jag har full acceptans för att jag då och då, står utanför dörren och inte har mina nycklar med mig. Efter alla år kan jag till och med “känna” på mig när jag har blivit av med, eller glömt något. Jag lägger inte ens tid på att rota igenom alla mina grejar i hopp om att det ändå finns någonstans.

Kommer ihåg att jag har glömt

Jag kommer helt enkelt ihåg att jag har inget “minne” av att jag har plockat med mig det, som jag nu inte kan hitta. Det är också ett beteende som sannolikt väntar mina barn i framtiden. Och för mig är det viktigt att visa på ett sunt sätt att hantera sådana situationer.

Vi vet av erfarenhet att saker löser sig i alla lägen. Det bara är så. Naturens lag. Hur det än blir, så blir det bra. Därför är det ingen vits med att straffa sig själv, sucka klaga eller få ångest för att man har blivit av med, eller glömt något. Att klaga på sig själv (eller på andra) inför sina barn är inte smart. Barn är som tvättsvampar och suger åt sig allt.

Hjärnan prioriterar

Rent kemiskt, biologiskt, vetenskapligt – vad man nu väjer att kalla det. Är det precis det som sker när vi glömmer något. Hjärnan prioriterar bort det för att kunna utföra annat, som är viktigast i stunden. Vår hjärna prioriterar rätt varje gång. Vi behöver jobba med alla orimliga krav och ha tillit till vår förmåga. Även om det kostar extra, med låsbyte eller ett nytt betalkort.

Orimliga krav

Genom att klaga och sucka, lär vi våra barn att ställa orimliga krav på sig själva och på situationer som barnen ställs inför själva sen. Jag tänker alltid på att ha en positiv inställning. Det är inte falskt, det är bara enklare att leva om man hanterar motgångar med ett leende, även om leendet inte alltid känns i magen. Det är lika falskt att låta negativiteten forsa, för att en situation inte blev som man har tänkt sig.

Utforskar en död fluga vid fönstret

Att gå på en uteförskola betyder också att, ha med sig en del kläder hem som behöver tvättas dagligen. Det är alltid händerna fulla med grejer när vi kommer hem och så var det även igår. När jag parkerade bilen fick jag min wodo känsla he he. Jag kom på att jag inte tog med mig några hemnycklar på morgonen, och att det var Abbe som låste. Utöver det får jag ett sms om att Abbe jobbar över. Trötta barn, hungrig mamma. Svettigt.

Fokus på det positiva

Det blev till att lämna allt utanför dörren och åka in till kontoret för att hämta nycklarna. Tar aldrig med mig frukt på morgonen men så gjorde jag det igår. Barnen fick dela på bananen jag hade i väskan, under tiden pratade vi om allt som vi har haft tur med, i och med att jag glömde nycklarna hemma.

Det som var bra var, att vi fick åka till kontoret. Alltid kul att vara där tycker barnen. Vi hade tur med att det fanns en banan i väskan, eftersom middagen dröjer och det bästa av allt är att det hela slutade med en middag på Surf Schack hela familjen.

Dela

Är 20 kr dyrt?

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Jag har ett starkt minne från ett tillfälle när jag var på ToysRus och skulle köpa en födelsedagspresent. Framför mig i kön till kassan, stod en kvinna med sin son. Pojken var i 5 års åldern och frågade mamma nyfiket om vad leksakerna på små hyllorna längst kön kostade.

Varje gång barnet plockade fram en sak ställde han två frågor. Vad kostar det och är (priset) dyrt? Mamman, likaså alla andra superföräldrar som vill sitt barns bästa – besvarade frågan med ett frö att slussa in samtidigt. Det är så vi föräldrar gör. Det är ofta vi tar tillfällen i akt för att lära våra barn något nytt om livet. På gott och ont.

barnet

När hon uttalar priset lägger hon till en reaktion. Både i ansiktet och med kroppen för att förstärka sitt budskap. Jag tror att många av er, likaså jag i kön den dagen, listat ut vad det var hon ville förmedla. Värdet av pengar (en annan teori är att hon kanske inte hade råd att köpa något till honom just den dagen. Irrelevant vilket, ni förstår tanken bakom).
Så här lät det;
– Vad kostar denna?
– 20kr
– Är det dyrt?
– Ja, det är jätte dyrt (betoning på jätte, med både kropp och mimik).

Om ni har missat mitt inlägg från förra veckan, där jag skriver om vår verklighetsuppfattning och uppfostran – läs den gärna. Mina inlägg bygger vidare på- och kompletterar varandra.

barnet

Allt var jättedyrt.

Pojken plockade leksak efter leksak i prisklass 20-100kr i hopp om att hitta något som inte är jättedyrt. Under tiden observerar jag hur lust och motivation ersätts med hopplöshet i hans ögon. Sånt är svårt för mig att se på. Självklart sa jag inget men jag led med honom innerligt.

Han ville förmodligen ha leksaken – potentiellt spara ihop till den eller, hade en annan motivationsgrund. Det är vad jag menar, när jag skriver att vår ambition om att ständigt fostra – gör att vi allt för ofta missar att verkligt se våra barn. Lära känna de och deras värld. Missar att ge lämplig, individuell stöd – utifrån den platsen där barnet befinner sig i sitt liv och det stöd hen behöver just då.

Hans motivation och nyfikenhet ströps alltså sakta. Istället för att ”förstå” värdet av pengar lärde han sig snarare att allt är jättedyrt, med ett kroppsligt tillägg som tydligt talade om för pojken att, denna värld inte är till för honom.
Självklart ska man tala om för sitt barn om något är jättedyrt, men sättet man informerar barnet på är avgörande för barnets grund i livet. Säger man att något är ”jättedyrt” med en glad ton hade det istället stimulerat pojkens nyfikenhet.

”Jättedyrt? Vad betyder det? Hur köper man en sån då, mamma?”

Jättedyrt för en person, är kanske 1000 kronor- för en annan, miljonbelopp och den tredje saknar ”jättedyrt” i sitt språkbruk överhuvudtaget.

Sanning

Barn är övertygade om att det deras föräldrar säger är sanning, så är det inte. Att våra föräldrar vet bäst är något vi tror på länge, vissa tror på det hela sitt liv och bokstavligt lever sina föräldrars liv. Några är som jag- såg tidigt att mina föräldrar hade noll koll på vad dem höll på med.

barnet

Vi födds med en etikett som vi sedan tanklöst applicerar på våra barn. Det bästa vi kan göra är att inte applicera någon etikett. Vi måste uppmuntra våra barn att erövra världen i sitt hjärta (på ett snällt sätt) om de så önskar. Flyga till månen? Det är väl självklart att du fixar det – det finns en astronautskola på Norrland. Fast det kanske skrämmer oss, tänk om hen aldrig kommer tillbaka? Eller ännu värre – misslyckas?
Vi måste då komma ihåg, våra barn handlar inte om oss.

Dela

Vi kan och vi bör skydda barnen från världen – från vår värld (inklusive en övning).

By | Children and parenting, Family and relations, Personal development | No Comments

Då var det dags. Ett inlägg om föräldraskap med grund i Daniel Kahneman 14 års forskning. ”Det är bra att dem lär sig”, ”det är viktigt dem lär sig tidigt – om hur världen fungerar” och klassikern ”man kan inte skydda barnen mot allt i världen” och andra liknande fraser födde dagens inlägg.

Let’s jump into it – idag finns det vetenskapliga belägg för att du och jag- ser inte världen som den är ”på riktigt”- vi ser världen genom våra emotionella upplevelser – genom våra känslor och minnen/erfarenheter. Men det är inte, hur världen fungerar på riktigt. Det är endast hur du och jag upplever verkligheten.

daniel kahneman

Min utsikt på morgonen.

Genom den upplevelsen skapar man en omgivning som består av personer och miljö med en liknande världsbild. Men det är inte den riktiga världsbilden heller (därför ser människor, områden och världen i sin helhet – olika ut). Miljön ”dras” man till och därigenom skapar – i syfte om trygghet, som är ett mänskligt behov. Alla människor behöver trygghet. Det är grundläggande för vår överlevnad som människoras – det är tryggt att vara med människor som tycker lika.
Även om man är en grupp av flera tusentals människor som tycker lika – är det fortfarande inte så världen ser ut. Det är inte sanningen.

Hur mycket vi upplever av världen som den verkligen är, vet ingen än. Även den visuella bilden, det vi ser med våra ögon – inte är en säker källa för hur vår värld ser ut. Djur, som kan se i ett infrarött ljus exempelvis- har en precis lika verklig upplevelse som vi tycker att vi har.

daniel kahneman

Min familj

Jag har ett mantra – som jag justerar alla mina upplevelser med. Den kommer från en av de två, bästa böckerna jag har läst. Daniel Kahneman – Tänka snabbt och långsamt. Boken bygger på Daniels 14 års psykologiska forskning. Mitt mantra lyder ”det enda vi vet, är hur mycket vi inte vet”.
När jag upplever något som verkar skrämmande, framför allt – justerar jag den upplevelsen genom ett aktivt tänkande, där jag inleder med att min bild av det hela – har många perspektiv.

 

Aktivt tänkande är inte samma sak som våra impulstankar – impulstankarna är endast intryck – som hjärnan bearbetar. Alla röster, samtal – låtar man har hört- spelas upp som på ett kassettband – detta är inga riktiga tankar. Ett riktigt tänkande är något som behöver tränas upp.

Prova själv : sätt dig ner och bestäm dig för att aktivt tänka på något i 10 minuter. Kom på ett ämne och sedan tänk på -och om det i 10-15 minuter – var observant på hur din hjärna själv ändrar riktning till tankar om något – helt annat. Det är impulstankar som kapar din intelligens. Det är svårt att tänka.
Hjärnan skapar sedan samband av alla intryck – för att spara, koppla samman med tidigare liknande erfarenheter och så vidare – allt i överlevnadssyfte. Ett automatisk system – inget riktigt tänkande.

Man kan ta beslut utifrån det automatiska systemet – som har en intelligensnivå likt en ödla – vetenskapligt bevisat. Och så kan man ta ett beslut utifrån sin intelligens – som inte är given – bara för att man är människa.
Intelligenstester mäter hur mycket av din intelligens som du kan använda – om du anstränger dig. Den intelligensen är inget vi använder automatiskt – eftersom pannloben anstränger sig helst inte – det är väldigt energikrävande. Det automatiska systemet i vår hjärna ser till att göra allt för att spara energi – det är ett överlevnadssystem. Och änner du dig stressad, kan du vara säker på – att du agerar lika klokt – som en ödla hade gjort.

Jag har skrivit ett inlägg om att vår värld inte är våra barns värld. Och med snabbfakta i detta inlägg – vill jag belysa – varför, vi som föräldrar- måste aktivt backa – från att influera våra barn med föråldrade erfarenheter.

Eftersom alla människors erfarenheter är anpassade endast enskilt till dem – betyder det att våra barn ständigt vistas i miljöer där dem samlar på sig andra människors – ofta skrev uppfattning om världen. Hur kan vi ”skydda” våra barn från det?

Jag har en strategi som har varit svår att öva in och är något jag övar på dagligen. Till att börja med – brukar jag aldrig hjärntvätta mina barn med mina rädslor.
Jag är helt enkelt tyst och uppmuntrar beslut som mina barn vill ta – som jag själv har dålig erfarenhet av. Då gäller det att vara ärlig mot sig själv och inte manipulera eller vinkla in något utan ord. Det förstår både barn och man vet själv om vad man gör.
Jag uppmuntrar mina barn till att följa deras kreativitet och låter aldrig tankarna om att mitt barn ska passa in på något viss – ta över mina barns visioner. Jag har heller inga omvända ambitioner – att mina barn ska vara unika eller annorlunda och sticka ut från gruppen dvs.

Det är skillnad att säga, att man vill samma sak – och att ta fram styrkan – modet för att använda information i praktiken. Impulserna som ni redan förstår (ni kanske provade övningen eller är kunniga kring ämnet redan), är svåra att hämma.

Daniel kahneman

Rädslor – alla ”dåliga erfarenheter” rullar på – som på ett löpband. Det är gamla minnen och dåliga erfarenheter som nu spinner runt som impulstankar i huvudet – eftersom man vill skydda sitt barn – och när hjärnan behöver bedöma en ny situation – plockar den fram erfarenhet kring ämnet.
Det blir då, åter – din erfarenhet, dina minnen och obearbetade upplevelser – och inte en riktig bild av verkligheten. Som man nu dessutom – förmedlar till sina barn.

Så, är det så jätte farligt då? Beror på barn och miljö. Det som händer rent biologiskt – är att det du uppmuntrar eller – varnar ditt barn för, är det barnet förväntar sig från situationen.

Hen tror – att det är så världen fungerar, så som du berättar det. Antingen är barnet öppet – och märker inte en potentiell fara – eller är barnet fientligt inställt – och själv kan skapar en konflikt kring sig eller håller sig utanför alla trevliga upplevelser.

Barn som växer upp i ett hem där man ständigt förmedlar hur orättvis och hemskt världen är – blir också fientligt ställda mot välden. Barn som växer upp i ett hem där man alltid passar upp för andra, alltid är snäll och delar med sig – växer upp med ett godtroget hjärta som lätt kan utnyttjas.

Det absolut bästa, tror jag – är att låta barnen få lära av sin egen värld – så som den är i deras generation år 2018. Och sedan komma hem för att vila och återhämta sig. Ett hem för mig är ett ställe där man kan få göra just det. Komma hem efter en tråkig, eller rolig, men framförallt egen- upplevelse och få tröst – eller dela sin glädje. Varken mer eller mindre.

Vi skyddar inte barnen genom att elda på deras tråkiga erfarenheter eller hypa upp allt roligt. Vi blockerar deras läkningsprocess och deras automatiska balans – som i vuxen ålder kan leda till förvirring, missbruk eller depressioner – eftersom man aldrig har gått vidare och genom åren blivit rädd för världen utanför. Eller så spinner på utan att tänka till.

Förvirring är en del av livet, precis som smärta och njutning. Min uppfattning är att den viktigaste biten att lära sig – som barn, är att smärta går över. Att saker blir fel, hör livet till. Att gå vidare och inte försöka ”rätta till” eller förutse. Att släppa taget och inte försöka rädda upp eller göra om. Och att förändringar sker, ibland olidligt sakta.

Det är svårt att lära ut allt det – om man aldrig själv fått lära sig hur. Det då till en fördel – att våra barn är, i stort – en spegelbild av oss och den omgivning som vi själva har funnit oss i. Förändrar vi oss själva – så kommer vi se förändringen, även i våra barn.

 

 

Källa

Parenting with Presence
The power of Now
Tänka snabbt och långsamt

Läs andra relevanta för ditt föräldraskap, inlägg här!

Dela