Children and parentingFamily and relationsMotherhood

Emotionellt konstruktiva konsekvenser

By 19 november 2018, 18:37 No Comments

Det är mycket som händer emotionellt i en småbarnsfamilj. Vissa stunder i familjen upplevs som emotionella moln, där både vuxnas och barns emotioner blandas samman. I stunder som dessa kan det vara svårt att skilja på vad som är en lämplig konsekvens och vad som är en attack mot sitt barn eller en partner. Även när en attack slås in i ett fint konsekvens papper, är det en attack som lämnar negativa avtryck i familjen.

emotionella

Utöver påverkan attacker har på barnet (även passiva), influerar vi vår partner att agera likadant. Man godkänner detta förhållningssätt i familjen helt enkelt. Att bli ”vuxen” innebär att vara en förebild. För sina barn, partner, vän och kollega. Vi lär av varandra livet ut, med- och omedvetet, det är bara till att finna sig i det. Hur finner man sig i något sådant? Främst behöver vi lära känna våra egna emotioner. Att ärligt ta ansvar för aggressiva uttryck, även allt passivt aggressivt förhållningsätt. Jag har skrivit ett inlägg om aggression om Ni vill läsa mer om just det.

Trotsåldern

Enligt författaren Jesper Juul finns det ingen trotsålder, det är vi föräldrar som trotsar. Jag håller med. Jag har aldrig upplevt att mina barn har trotsat, jag ser däremot dagligen hur mina barn på något vis känner sig frustrerade över att inte få bestämma själva över vad dem anser är bäst.

emotionella

Vuxna i ett hushåll vill ha igenom egna visioner över hur det ska se ut i familjen och barnen uppmanas att rätta sig efter det. Precis som det ska vara.

Emotionellt skifte

Barn utrycker sina känslor utifrån sin förmåga att göra det helt enkelt. En ledande del i att vara förälder är att faktiskt hjälpa en annan individ, att uttrycka och navigera bland sina emotioner. Ett område som vi själva får lära känna längst vägen, om vi är öppna för en emotionell utveckling.

Det emotionella skiftet är nytt, när min generation växte upp, var det vagt öppet vad emotioner är. Det var endast ”hoppsan, upp igen” eller ”sådär säger man inte, nu är du dum!” som gällde. Jag läste på en utländsk föräldrasite nyligen, att man ska bita tillbaka om ett litet barn bits. Det här med emotioner och att leda sitt barn tålmodigt och konsekvent genom alla ”utbrott” är väldigt nytt, till och med främmande på många ställen än.

emotionella

I samma stund som vi ska hjälpa våra barn att navigera emotionellt, ska vi också lära dem att förhålla sig i sociala sammanhang. Hur gör vi det med barnens självkänsla i behåll?

Emotionellt konstruktiva konsekvenser.

Att ge konsekvens för en olämplig (enligt egna familjevärderingar) handling är nödvändigt. Därefter kommer den emotionella navigeringen in i bilden. Barn blir ofta rasande vid en konsekvens. Känslor kan tolkas med ord och innan ett barn kan komma till ”jag är riktigt arg på dig pappa/mamma” behöver barnet ta sig igenom ”du är dum”, ”jag vill inte ha någon mamma” eller liknande först. Och på vägen lära av de emotionella konsekvenserna som uppstår av våra emotionella uttryck.

En lämplig konsekvens på en oartig kommentar från sitt barn är att bli ledsen. Det ska uttryckas samlat, utan att använda det emotionella som bestraffning (beskylla/klaga ”varför ska du alltid”). Genom att en förälder uttrycker sina emotioner konstruktivt, får barnet en emotionellt konstruktiv konsekvens. För att kunna uttrycka en emotionellt konstruktiv konsekvens, måste människan jobba med sin stolthet och sitt impulsiva tvång om att alltid ha det sisa ordet. Alla vägar leder till mental träning.

Dela

Leave a Reply