Children and parentingFamily and relationsPersonal development

Vi kan och vi bör skydda barnen från världen – från vår värld (inklusive en övning).

By 22 augusti 2018, 10:47 No Comments

Då var det dags. Ett inlägg om föräldraskap med grund i Daniel Kahneman 14 års forskning. ”Det är bra att dem lär sig”, ”det är viktigt dem lär sig tidigt – om hur världen fungerar” och klassikern ”man kan inte skydda barnen mot allt i världen” och andra liknande fraser födde dagens inlägg.

Let’s jump into it – idag finns det vetenskapliga belägg för att du och jag- ser inte världen som den är ”på riktigt”- vi ser världen genom våra emotionella upplevelser – genom våra känslor och minnen/erfarenheter. Men det är inte, hur världen fungerar på riktigt. Det är endast hur du och jag upplever verkligheten.

daniel kahneman

Min utsikt på morgonen.

Genom den upplevelsen skapar man en omgivning som består av personer och miljö med en liknande världsbild. Men det är inte den riktiga världsbilden heller (därför ser människor, områden och världen i sin helhet – olika ut). Miljön ”dras” man till och därigenom skapar – i syfte om trygghet, som är ett mänskligt behov. Alla människor behöver trygghet. Det är grundläggande för vår överlevnad som människoras – det är tryggt att vara med människor som tycker lika.
Även om man är en grupp av flera tusentals människor som tycker lika – är det fortfarande inte så världen ser ut. Det är inte sanningen.

Hur mycket vi upplever av världen som den verkligen är, vet ingen än. Även den visuella bilden, det vi ser med våra ögon – inte är en säker källa för hur vår värld ser ut. Djur, som kan se i ett infrarött ljus exempelvis- har en precis lika verklig upplevelse som vi tycker att vi har.

daniel kahneman

Min familj

Jag har ett mantra – som jag justerar alla mina upplevelser med. Den kommer från en av de två, bästa böckerna jag har läst. Daniel Kahneman – Tänka snabbt och långsamt. Boken bygger på Daniels 14 års psykologiska forskning. Mitt mantra lyder ”det enda vi vet, är hur mycket vi inte vet”.
När jag upplever något som verkar skrämmande, framför allt – justerar jag den upplevelsen genom ett aktivt tänkande, där jag inleder med att min bild av det hela – har många perspektiv.

 

Aktivt tänkande är inte samma sak som våra impulstankar – impulstankarna är endast intryck – som hjärnan bearbetar. Alla röster, samtal – låtar man har hört- spelas upp som på ett kassettband – detta är inga riktiga tankar. Ett riktigt tänkande är något som behöver tränas upp.

Prova själv : sätt dig ner och bestäm dig för att aktivt tänka på något i 10 minuter. Kom på ett ämne och sedan tänk på -och om det i 10-15 minuter – var observant på hur din hjärna själv ändrar riktning till tankar om något – helt annat. Det är impulstankar som kapar din intelligens. Det är svårt att tänka.
Hjärnan skapar sedan samband av alla intryck – för att spara, koppla samman med tidigare liknande erfarenheter och så vidare – allt i överlevnadssyfte. Ett automatisk system – inget riktigt tänkande.

Man kan ta beslut utifrån det automatiska systemet – som har en intelligensnivå likt en ödla – vetenskapligt bevisat. Och så kan man ta ett beslut utifrån sin intelligens – som inte är given – bara för att man är människa.
Intelligenstester mäter hur mycket av din intelligens som du kan använda – om du anstränger dig. Den intelligensen är inget vi använder automatiskt – eftersom pannloben anstränger sig helst inte – det är väldigt energikrävande. Det automatiska systemet i vår hjärna ser till att göra allt för att spara energi – det är ett överlevnadssystem. Och änner du dig stressad, kan du vara säker på – att du agerar lika klokt – som en ödla hade gjort.

Jag har skrivit ett inlägg om att vår värld inte är våra barns värld. Och med snabbfakta i detta inlägg – vill jag belysa – varför, vi som föräldrar- måste aktivt backa – från att influera våra barn med föråldrade erfarenheter.

Eftersom alla människors erfarenheter är anpassade endast enskilt till dem – betyder det att våra barn ständigt vistas i miljöer där dem samlar på sig andra människors – ofta skrev uppfattning om världen. Hur kan vi ”skydda” våra barn från det?

Jag har en strategi som har varit svår att öva in och är något jag övar på dagligen. Till att börja med – brukar jag aldrig hjärntvätta mina barn med mina rädslor.
Jag är helt enkelt tyst och uppmuntrar beslut som mina barn vill ta – som jag själv har dålig erfarenhet av. Då gäller det att vara ärlig mot sig själv och inte manipulera eller vinkla in något utan ord. Det förstår både barn och man vet själv om vad man gör.
Jag uppmuntrar mina barn till att följa deras kreativitet och låter aldrig tankarna om att mitt barn ska passa in på något viss – ta över mina barns visioner. Jag har heller inga omvända ambitioner – att mina barn ska vara unika eller annorlunda och sticka ut från gruppen dvs.

Det är skillnad att säga, att man vill samma sak – och att ta fram styrkan – modet för att använda information i praktiken. Impulserna som ni redan förstår (ni kanske provade övningen eller är kunniga kring ämnet redan), är svåra att hämma.

Daniel kahneman

Rädslor – alla ”dåliga erfarenheter” rullar på – som på ett löpband. Det är gamla minnen och dåliga erfarenheter som nu spinner runt som impulstankar i huvudet – eftersom man vill skydda sitt barn – och när hjärnan behöver bedöma en ny situation – plockar den fram erfarenhet kring ämnet.
Det blir då, åter – din erfarenhet, dina minnen och obearbetade upplevelser – och inte en riktig bild av verkligheten. Som man nu dessutom – förmedlar till sina barn.

Så, är det så jätte farligt då? Beror på barn och miljö. Det som händer rent biologiskt – är att det du uppmuntrar eller – varnar ditt barn för, är det barnet förväntar sig från situationen.

Hen tror – att det är så världen fungerar, så som du berättar det. Antingen är barnet öppet – och märker inte en potentiell fara – eller är barnet fientligt inställt – och själv kan skapar en konflikt kring sig eller håller sig utanför alla trevliga upplevelser.

Barn som växer upp i ett hem där man ständigt förmedlar hur orättvis och hemskt världen är – blir också fientligt ställda mot välden. Barn som växer upp i ett hem där man alltid passar upp för andra, alltid är snäll och delar med sig – växer upp med ett godtroget hjärta som lätt kan utnyttjas.

Det absolut bästa, tror jag – är att låta barnen få lära av sin egen värld – så som den är i deras generation år 2018. Och sedan komma hem för att vila och återhämta sig. Ett hem för mig är ett ställe där man kan få göra just det. Komma hem efter en tråkig, eller rolig, men framförallt egen- upplevelse och få tröst – eller dela sin glädje. Varken mer eller mindre.

Vi skyddar inte barnen genom att elda på deras tråkiga erfarenheter eller hypa upp allt roligt. Vi blockerar deras läkningsprocess och deras automatiska balans – som i vuxen ålder kan leda till förvirring, missbruk eller depressioner – eftersom man aldrig har gått vidare och genom åren blivit rädd för världen utanför. Eller så spinner på utan att tänka till.

Förvirring är en del av livet, precis som smärta och njutning. Min uppfattning är att den viktigaste biten att lära sig – som barn, är att smärta går över. Att saker blir fel, hör livet till. Att gå vidare och inte försöka ”rätta till” eller förutse. Att släppa taget och inte försöka rädda upp eller göra om. Och att förändringar sker, ibland olidligt sakta.

Det är svårt att lära ut allt det – om man aldrig själv fått lära sig hur. Det då till en fördel – att våra barn är, i stort – en spegelbild av oss och den omgivning som vi själva har funnit oss i. Förändrar vi oss själva – så kommer vi se förändringen, även i våra barn.

 

 

Källa

Parenting with Presence
The power of Now
Tänka snabbt och långsamt

Läs andra relevanta för ditt föräldraskap, inlägg här!

Dela

Leave a Reply