Livet

By | Family and relations | No Comments

Vi har det bra. Livet tuffar på som jag brukar skriva. Ibland slår det mig att jag fyller 30 år nästa år. Väldigt häftigt. Jag minns när min egen mamma var 30 år, då var jag  9 år gammal. En ung och livlig kvinna, som alltid hade något på gång. Väldigt orädd beslutsam och driven. Hon har varit ensamstående sen jag var ungefär 5 år gammal och idag är hon en framgångsrik entreprenör som arbetar med en av Sveriges största leverantörer internationellt.

entreprenör

Dotter till entreprenör, gift med en entreprenör. Produktion och ledarskap är något som har varit skrivet för mig med andra ord.

Jag är tacksam för mitt livsöde men gillar att reflektera över utfall som dessa. För i en sådan ödesituation, är det enkelt att bara dras med. Son till en bilmekaniker växer upp och blir någon sorts mekaniker eller familjer som har 5 generationers läkare i släkten. Det är en utmaning att skilja på vad hjärtat vill och vad som är en upprepning.

entreprenör

Möte och kaffedags

entreprenör

Med ett vetenskapligt facit i hand, har vi betydligt mindre kontroll över situationen än vad vi tror att vi har. Att vi väljer det liv vi lever, är den illusoriska verklighet som det forskas om. Jag tycker att det är väldigt intressant och är något jag eventuellt vill fördjupa mig i på universitetsnivå i framtiden. Psykologi tillsammans med den emotionella attraktionspunkten.

entreprenör

Vi börjar vår fredag i Västra hamnen med ett avstämningsmöte. Vi har avstämningar varje dag nu. Från två gånger i veckan till dagliga avstämningsmöten är en mycket rolig utveckling.

Dela

Vikten av egentid

By | Family and relations, Motherhood | No Comments

Jag fick ett meddelande på instagram från en mamma som läser min blogg. Hon skrev om att det praktiskt taget är omöjligt för henne att lämna över ansvaret över barnen till andra särskilt barnets pappa. Det resulterar i att det finns ingen egentid i hennes värld, och att hon känner sig trött.

Att vara själv, betydelsen för familjen

I början förstod jag inte vikten av att prioritera en tid där jag gör något helt själv. Utan familj eller vänner. Det kändes också rätt utelämnande att äta lunch själv några år sedan. Nu äter jag gärna en lunch eller middag själv. Jag tycker om att få vara “med mig”. Det är avkopplande.

Morgonljus innan frukost

Att få återhämta sig efter veckans alla roller och att bara få vara, gör mycket för energin och stämningen i vår familj. Det har inte varit en enkel sak för mig att prioritera, det är fortfarande svårt innan jag väl är iväg. Helst vill jag vara mamma på heltid och när jag inte är mamma vill jag jobba, skapa, umgås med min man och våra vänner.

Egentid, sitter med mitt varumärke 

Svårast är det att gå ifrån familjen. Jag älskar vår familj och vill vara med gänget jämnt. Jag har förstått nu genom åren att just för min del kommer denna separation alltid vara obehaglig. Men när jag väl är ensam, njuter jag av stunden.

Jag försöker komma ihåg att det är obehagligt endast i 10-15 minuter under själva “hejdået”. Be din partner att hjälpa dig. Barnens pappa brukar vara med och förra samtalet innan vårt hejdå och sedan avleder han med läsning på rummet. Det är något vi har fått öva upp genom åren, och konstruktiva konflikter.

Dela

Ett emotionellt stöd i en emotionell verklighet.

By | Children and parenting, Family and relations | No Comments

Godmorgon. Det var ren tortyr att springa vid 05 idag. Jag behöver varmare kläder eller springa under dagen. Löprundan idag var snarare traumatiserande än utmanande hehe. Men jag gav mig ut och då behövde jag avsluta det. Självklart tog jag en kortare runda. Mötes av ett glatt gäng när jag kom tillbaka.

emotionellt

Barnen ropar alltid “mamma” i kör och springer mot mig när jag kommer hem, även om jag har varit iväg i fem minuter. Det är speciellt att vara förälder. Mycket emotionellt ansvar. Mycket känslor. Vi kanske inte alltid har styrkan att emotionellt stötta våra barn, men glöm inte att vi har språket.

Ta ansvar för hur du mår och låt aldrig ditt barn agera som någon slags ventil, eller ditt emotionella stöd på en dåliga dag. Säg förlåt, ta ditt ansvar. Det är så viktigt. Berätta att det blev fel, säg att du är på dåligt humör, därav ett irriterat svar eller liknande utsaga. Att det inte är barnet som har gjort fel. Och avstå från att fullfölja ditt förlåt med “men när du gör så..”.

Eget ansvar har inget “men” och inte heller något “du”.

Skrota meriten och stoltheten av att vara en förälder och det uråldriga tänket om att alltid ha rätt och fostra som du själv har blivit fostrad.

emotionellt

Skämta aldrig bort ett barns upprörda tillstånd. Radera “ah, det är inget att vara ledsen för” från ditt vokabulär. Psykisk ohälsa (exkluderat arv), vuxna som ställer till det för sig själva och sina medmänniskor genom att vara totalt inkapabla till någon form av självinsikt. Och värre, människor som i total desperation och en förstörd självkänsla tar sina liv. Det är ytterst lämpligt att bemöta ett barns utbrott över trassliga skor på allvar och med tröst och kärlek, istället för ett “så beter man sig inte” jargong.

“Be om hjälp om det blir svårt”

Först när barnet har lugnat ner sig och känner sig sed och tröstad, är det fritt fram att kommunicera med barnet. Tala då om, utifrån era värderingar i familjen hur man hanterar en liknande situation. Istället för att exempelvis skrika eller vad barnet nu gör vid frustration. Nu ska vi fortsätta dagen 🙂

Dela

Löpning och ett fint födelsedagsfirande

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Barnens lycka. Det är få saker, jag skulle säga inget som överträffar känslan av att se glädjen i sina barns ögon. Jag hoppas att den glädje och närvaro följer mina söner livet ut. Att aldrig tappa sitt hjärtas inre glöd. För att inspirera till ett liv i närvaro, gör jag allt för att mitt hjärta ska glöda och för att min glädje ska vara genuin och riktig.

Känner jag mig blank, är jag noga med att informera barnen om att jag är blank och hör men att jag inte lyssnar. Och att jag just då, inte har lust att titta eller vara med och leka men att jag gärna vill höra sen.

Födelsedagsfrukost i morgonljus

11 oktober kl 23:59 2016 föddes denna underbara kille. 4815g och 53 cm lång.

Jag noga med att påpeka att det inte beror på något, utan bara är så. Varför? För att vi finns, i sin avancerade enkelhet. Att saker som händer i naturen, händer också i våra kroppar. Är det ett tryck i luften, känner vi också av den i vårt system. Det är mänskligt och normalt.

Jag känner mig själv väl och säger alltid till när jag känner en aktivitet i min kropp som kräver mitt fokus. Att tvinga sig själv till automatiserad “närvaro”, som barnen först tror är genuina och sen slutar med irritation och förvirring för barnen är bara onödigt.

Att vara en förälder

Min ambition som förälder är att lära barnen allt om deras natur. Vad händer? Varför? Hur hanterar man det? Att prata fungerar inte, det som fungerar är att utveckla sig själv och låta barnen och familjen frodas i den utvecklingen. Jag vet inte hur deras system fungerar. Men genom att visa hur jag lär känna min och kommunicerar mina behov, får de förhoppningsvis rätt verktyg för att navigera själva. Vår goda bekant sa till mig en gång “oavsett vårt engagemang, har han en egen resa i livet”. Det fick mig att inse att självklart, självklart har vi ingen kontroll över våra barn heller.

Varför? För att vi finns, i sin avancerade enkelhet. Att saker som händer i naturen, händer också i våra kroppar.

Det fick mig att tänka om. Vilka verktyg hjälper honom utan att begränsa och influerar honom till att vandra sin väg och inte min. Då var jag mamma endast till Jebrail. Igår fyllde min andra son två år. Livet är fint.

Zein fick en elefant till sin djursamling, en pippi docka och en bobby bil under frukosten igår. Glädjen i hans magnifika ögon var oslagbar. Älskade barn. Vilken ära att få vara hans mamma. Vi var lediga och hade en långfrukost. På eftermiddagen kom familj och vänner för att fira. Det blev sång, dans och många fler presenter. Jag är tacksam på så många vis.

Fredag

En tidigare nattning gällde igår, vi var påtagligt trötta allihopa efter dagens intryck. La mig tidigt och vaknade tidigt idag. Började veckans sista dag med en löprunda. Det är så skönt att springa på morgonen. Den milda höstdoften är fantastisk och så var det vindstilla och varmt idag. Dessutom sprang jag till ugglan Bernards läte. En berguv, Europas största och en av världens största ugglor som bor i kalkbrottet 200 m från vår port. Sagolikt. Under dagen väntar möten och studier. Härlig kombo. Vi hörs senare!

Dela

Atmosfär

By | Family and relations | No Comments

Lördag, vi har haft en fantastisk kväll. Middag på Atmosfär och intellektuellt stimulerande samtal. Jag skrev i mitt inlägg om energi i fredags, att jag saknade kvalitéts tid med min make. Det föll sig naturligt att gå ut på middag ikväll, till en av våra favoritrestauranger. Vi åt pilgrimsmusslor till förrätt.

Kylig höstkväll

Vi satt till stängning och pratade om teknik. Jag lyssnade på Abbe. Vi pratar sällan på kvällen om tunga saker. Efter en klassisk vardag är energin låg. Det blir, skulle jag vilja säga – aldrig något värdefullt som två trötta hjärnor kommer fram till. Vi spelar, umgås, läser sida vid sida i sängen och ibland har vi tysta kvällar.

Tyst meditation

Det innebär att vi är tysta en hel kväll. Det fungerar som tyst meditation om ni känner till det. Det kör vi på ungefär 2 gånger i veckan. Ibland 1 och en annan gång 4. Det är olika. Vi följer det som behövs utifrån tillstånd och situation. Försöker leva ett liv utan att fastna i struktur och samband, där saker går på automatik och stryper flödet av energi i kroppen.

Drivas av hjärnan fungerar endast kortsiktigt och ska appliceras på praktiska situationer. Vi ska tänka när det behövs, då blir det dessutom mer kraftfullt. Jag har tidigare skrivit om impulser och tankar i mitt inlägg med Daniel Kahneman forskning som bakgrund. Livet är till för att njutas och upplevas med hjärtat.

Ett glas gott, alkoholfritt vin med storstads pulsen som bakgrund

Våra dater är perfekta tillfällen för mig att få lyssna på Abbes perspektiv. Det är så jag lär känna honom och ser honom. När han satt och pratade framför mig, fick jag upp en bild av honom i huvudet när vi precis började dejta. En ungdom och nu, en fullvuxen stilig man. Det är häftigt. Han är en tänkare och pratar inte om sina visioner dagligen. Driva bolag som ytterst ansvarig kräver fokus. Jag är så väldigt imponerad över hans driv, mod och intelligens. Han är ett geni.

Jag åt vildand med pumpa, grönkål, madeira och svarta vinbär. Tre ostar, hasselnötsglass till efterrätt och ett glas alkoholfritt rött vin till. Jag bad om att få min efterrätt utan whiskey också givetvis. Det var himmelskt gott. Känner mig balanserad och lugn. Vi har en dag till med familjen, sedan drar arbetsveckan igång med födelsedagar, kalas och äventyr . Jag njuter.

Dela

Är 20 kr dyrt?

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Jag har ett starkt minne från ett tillfälle när jag var på ToysRus och skulle köpa en födelsedagspresent. Framför mig i kön till kassan, stod en kvinna med sin son. Pojken var i 5 års åldern och frågade mamma nyfiket om vad leksakerna på små hyllorna längst kön kostade.

Varje gång barnet plockade fram en sak ställde han två frågor. Vad kostar det och är (priset) dyrt? Mamman, likaså alla andra superföräldrar som vill sitt barns bästa – besvarade frågan med ett frö att slussa in samtidigt. Det är så vi föräldrar gör. Det är ofta vi tar tillfällen i akt för att lära våra barn något nytt om livet. På gott och ont.

barnet

När hon uttalar priset lägger hon till en reaktion. Både i ansiktet och med kroppen för att förstärka sitt budskap. Jag tror att många av er, likaså jag i kön den dagen, listat ut vad det var hon ville förmedla. Värdet av pengar (en annan teori är att hon kanske inte hade råd att köpa något till honom just den dagen. Irrelevant vilket, ni förstår tanken bakom).
Så här lät det;
– Vad kostar denna?
– 20kr
– Är det dyrt?
– Ja, det är jätte dyrt (betoning på jätte, med både kropp och mimik).

Om ni har missat mitt inlägg från förra veckan, där jag skriver om vår verklighetsuppfattning och uppfostran – läs den gärna. Mina inlägg bygger vidare på- och kompletterar varandra.

barnet

Allt var jättedyrt.

Pojken plockade leksak efter leksak i prisklass 20-100kr i hopp om att hitta något som inte är jättedyrt. Under tiden observerar jag hur lust och motivation ersätts med hopplöshet i hans ögon. Sånt är svårt för mig att se på. Självklart sa jag inget men jag led med honom innerligt.

Han ville förmodligen ha leksaken – potentiellt spara ihop till den eller, hade en annan motivationsgrund. Det är vad jag menar, när jag skriver att vår ambition om att ständigt fostra – gör att vi allt för ofta missar att verkligt se våra barn. Lära känna de och deras värld. Missar att ge lämplig, individuell stöd – utifrån den platsen där barnet befinner sig i sitt liv och det stöd hen behöver just då.

Hans motivation och nyfikenhet ströps alltså sakta. Istället för att ”förstå” värdet av pengar lärde han sig snarare att allt är jättedyrt, med ett kroppsligt tillägg som tydligt talade om för pojken att, denna värld inte är till för honom.
Självklart ska man tala om för sitt barn om något är jättedyrt, men sättet man informerar barnet på är avgörande för barnets grund i livet. Säger man att något är ”jättedyrt” med en glad ton hade det istället stimulerat pojkens nyfikenhet.

”Jättedyrt? Vad betyder det? Hur köper man en sån då, mamma?”

Jättedyrt för en person, är kanske 1000 kronor- för en annan, miljonbelopp och den tredje saknar ”jättedyrt” i sitt språkbruk överhuvudtaget.

Sanning

Barn är övertygade om att det deras föräldrar säger är sanning, så är det inte. Att våra föräldrar vet bäst är något vi tror på länge, vissa tror på det hela sitt liv och bokstavligt lever sina föräldrars liv. Några är som jag- såg tidigt att mina föräldrar hade noll koll på vad dem höll på med.

barnet

Vi födds med en etikett som vi sedan tanklöst applicerar på våra barn. Det bästa vi kan göra är att inte applicera någon etikett. Vi måste uppmuntra våra barn att erövra världen i sitt hjärta (på ett snällt sätt) om de så önskar. Flyga till månen? Det är väl självklart att du fixar det – det finns en astronautskola på Norrland. Fast det kanske skrämmer oss, tänk om hen aldrig kommer tillbaka? Eller ännu värre – misslyckas?
Vi måste då komma ihåg, våra barn handlar inte om oss.

Dela

Det är en orättvis värld vi lever i. Min historia!

By | Family and relations, Personal development, Victoria | No Comments

Lurig titel. Men nej, det kommer inget sorgligt blogginlägg – där jag berättar om min orättvisa upplevelse och hur hårt jag har kämpat. Alla kämpar hårt. Men det låter ungefär så i bloggvärlden, att alla har en sorglig historia – eller ett bekymmer att skapa innehåll av. Och jag misstänker ödmjukt att ni förväntar er lite av samma skörd från mig med. Hehe.

manifestera

Inte bara i influenser branschen är det kul med drama och sorg, utan generellt – människor gillar drama.
Drama är negativitet som går att hämta energi ifrån. Den energin leder inte till något annat än fortsatta negativa mönster. Ett liv i stress och evigt kämpande, sorg, orättvissa. Ingen större eller iallafall hållbar utveckling sker på den nivån. Det bara är så. Naturens logik.

Inget märkvärdigt

Jag tycker inte att det är något märkvärdigt med att man har blivit slagen eller mobbad som barn. De flesta har varit det, iallafall upp till hälften, minst. Sorgligt och tråkigt, ja – speciellt? Nej. Andra erfarenheter som återigen alla delar på, på något vis – är olika typer av missbruk och andra destruktiva konflikter i nära relationer. Så är det bara. Naturens logik. Minus är lika normalt som plus. Balans.

manifestera

Det gäller att inte stå och stampa på samma mark och ifrågasätta världen. Fundera istället vilka relationer och vad för omgivning som du själv omger dig med. Jag menar inte att man aldrig ska prata om det. Men något som är över, är över.

Detta inlägg kommer vara svår och något märklig att förstå för den som inte är bekant med “the secret” eller den svenska versionen “tänk rätt och bli framgångsrik”. Jag har inte läst just dem böckerna – men läst andra originalversioner som både The Secret och TRoBF bygger på (förövrigt har jag båda böcker hemma och jag började läsa båda – men gillar inte “Gör såhär får att bli lycklig och rik” böcker. Även om de bygger på vettig information). Alltså;

Att tråkiga saker som jämnt händer i någons liv är i själva verket personen själv som håller fast vid någon händelse och då, sin historia. På ett medvetet men oftast omedvetet sätt. Vilket gör att hen återskapar den mentala bilden i olika skepnader. Samma relationer, fast ett annat ansikte. Samma konflikter på arbetsplatsen fast en ny arbetsplats och så vidare. Det är vad manifestera betyder i en teoretisk praktik. Givet är det djupare än så.

Manifestera

Du manifesterar alltså ditt försluta genom att tänka om ditt förflutna. Du driftar genom att tänka och jämföra dig med andra människor. Då manifesterar du ett stillastående (du visualiserar i nutid om andra människor) och dessutom negativitet. Negativitet – för att den kritiska delen av hjärnan används. Den är skapt för att hitta fel och faror. Hjärnans kritiska del har inte funktionen till att göra något annat! När du använder den, kan du endast vibrera igång stress, ångest och sorg i din kropp. Matar du in drama – gör det ett negativt avtryck i ditt system.

Om ni aldrig har hört talas om “manifestera” och liknande märkliga begrepp – rekommenderar jag istället den här boken i ämnet. Framför The Secret eller Tänk Rätt och bli framgångsrik. Annars är min personliga bibel The Power of Now alltid en bra ide.

Vi hörs!

Dela

Vi kan och vi bör skydda barnen från världen – från vår värld (inklusive en övning).

By | Children and parenting, Family and relations, Personal development | No Comments

Då var det dags. Ett inlägg om föräldraskap med grund i Daniel Kahneman 14 års forskning. ”Det är bra att dem lär sig”, ”det är viktigt dem lär sig tidigt – om hur världen fungerar” och klassikern ”man kan inte skydda barnen mot allt i världen” och andra liknande fraser födde dagens inlägg.

Let’s jump into it – idag finns det vetenskapliga belägg för att du och jag- ser inte världen som den är ”på riktigt”- vi ser världen genom våra emotionella upplevelser – genom våra känslor och minnen/erfarenheter. Men det är inte, hur världen fungerar på riktigt. Det är endast hur du och jag upplever verkligheten.

daniel kahneman

Min utsikt på morgonen.

Genom den upplevelsen skapar man en omgivning som består av personer och miljö med en liknande världsbild. Men det är inte den riktiga världsbilden heller (därför ser människor, områden och världen i sin helhet – olika ut). Miljön ”dras” man till och därigenom skapar – i syfte om trygghet, som är ett mänskligt behov. Alla människor behöver trygghet. Det är grundläggande för vår överlevnad som människoras – det är tryggt att vara med människor som tycker lika.
Även om man är en grupp av flera tusentals människor som tycker lika – är det fortfarande inte så världen ser ut. Det är inte sanningen.

Hur mycket vi upplever av världen som den verkligen är, vet ingen än. Även den visuella bilden, det vi ser med våra ögon – inte är en säker källa för hur vår värld ser ut. Djur, som kan se i ett infrarött ljus exempelvis- har en precis lika verklig upplevelse som vi tycker att vi har.

daniel kahneman

Min familj

Jag har ett mantra – som jag justerar alla mina upplevelser med. Den kommer från en av de två, bästa böckerna jag har läst. Daniel Kahneman – Tänka snabbt och långsamt. Boken bygger på Daniels 14 års psykologiska forskning. Mitt mantra lyder ”det enda vi vet, är hur mycket vi inte vet”.
När jag upplever något som verkar skrämmande, framför allt – justerar jag den upplevelsen genom ett aktivt tänkande, där jag inleder med att min bild av det hela – har många perspektiv.

 

Aktivt tänkande är inte samma sak som våra impulstankar – impulstankarna är endast intryck – som hjärnan bearbetar. Alla röster, samtal – låtar man har hört- spelas upp som på ett kassettband – detta är inga riktiga tankar. Ett riktigt tänkande är något som behöver tränas upp.

Prova själv : sätt dig ner och bestäm dig för att aktivt tänka på något i 10 minuter. Kom på ett ämne och sedan tänk på -och om det i 10-15 minuter – var observant på hur din hjärna själv ändrar riktning till tankar om något – helt annat. Det är impulstankar som kapar din intelligens. Det är svårt att tänka.
Hjärnan skapar sedan samband av alla intryck – för att spara, koppla samman med tidigare liknande erfarenheter och så vidare – allt i överlevnadssyfte. Ett automatisk system – inget riktigt tänkande.

Man kan ta beslut utifrån det automatiska systemet – som har en intelligensnivå likt en ödla – vetenskapligt bevisat. Och så kan man ta ett beslut utifrån sin intelligens – som inte är given – bara för att man är människa.
Intelligenstester mäter hur mycket av din intelligens som du kan använda – om du anstränger dig. Den intelligensen är inget vi använder automatiskt – eftersom pannloben anstränger sig helst inte – det är väldigt energikrävande. Det automatiska systemet i vår hjärna ser till att göra allt för att spara energi – det är ett överlevnadssystem. Och änner du dig stressad, kan du vara säker på – att du agerar lika klokt – som en ödla hade gjort.

Jag har skrivit ett inlägg om att vår värld inte är våra barns värld. Och med snabbfakta i detta inlägg – vill jag belysa – varför, vi som föräldrar- måste aktivt backa – från att influera våra barn med föråldrade erfarenheter.

Eftersom alla människors erfarenheter är anpassade endast enskilt till dem – betyder det att våra barn ständigt vistas i miljöer där dem samlar på sig andra människors – ofta skrev uppfattning om världen. Hur kan vi ”skydda” våra barn från det?

Jag har en strategi som har varit svår att öva in och är något jag övar på dagligen. Till att börja med – brukar jag aldrig hjärntvätta mina barn med mina rädslor.
Jag är helt enkelt tyst och uppmuntrar beslut som mina barn vill ta – som jag själv har dålig erfarenhet av. Då gäller det att vara ärlig mot sig själv och inte manipulera eller vinkla in något utan ord. Det förstår både barn och man vet själv om vad man gör.
Jag uppmuntrar mina barn till att följa deras kreativitet och låter aldrig tankarna om att mitt barn ska passa in på något viss – ta över mina barns visioner. Jag har heller inga omvända ambitioner – att mina barn ska vara unika eller annorlunda och sticka ut från gruppen dvs.

Det är skillnad att säga, att man vill samma sak – och att ta fram styrkan – modet för att använda information i praktiken. Impulserna som ni redan förstår (ni kanske provade övningen eller är kunniga kring ämnet redan), är svåra att hämma.

Daniel kahneman

Rädslor – alla ”dåliga erfarenheter” rullar på – som på ett löpband. Det är gamla minnen och dåliga erfarenheter som nu spinner runt som impulstankar i huvudet – eftersom man vill skydda sitt barn – och när hjärnan behöver bedöma en ny situation – plockar den fram erfarenhet kring ämnet.
Det blir då, åter – din erfarenhet, dina minnen och obearbetade upplevelser – och inte en riktig bild av verkligheten. Som man nu dessutom – förmedlar till sina barn.

Så, är det så jätte farligt då? Beror på barn och miljö. Det som händer rent biologiskt – är att det du uppmuntrar eller – varnar ditt barn för, är det barnet förväntar sig från situationen.

Hen tror – att det är så världen fungerar, så som du berättar det. Antingen är barnet öppet – och märker inte en potentiell fara – eller är barnet fientligt inställt – och själv kan skapar en konflikt kring sig eller håller sig utanför alla trevliga upplevelser.

Barn som växer upp i ett hem där man ständigt förmedlar hur orättvis och hemskt världen är – blir också fientligt ställda mot välden. Barn som växer upp i ett hem där man alltid passar upp för andra, alltid är snäll och delar med sig – växer upp med ett godtroget hjärta som lätt kan utnyttjas.

Det absolut bästa, tror jag – är att låta barnen få lära av sin egen värld – så som den är i deras generation år 2018. Och sedan komma hem för att vila och återhämta sig. Ett hem för mig är ett ställe där man kan få göra just det. Komma hem efter en tråkig, eller rolig, men framförallt egen- upplevelse och få tröst – eller dela sin glädje. Varken mer eller mindre.

Vi skyddar inte barnen genom att elda på deras tråkiga erfarenheter eller hypa upp allt roligt. Vi blockerar deras läkningsprocess och deras automatiska balans – som i vuxen ålder kan leda till förvirring, missbruk eller depressioner – eftersom man aldrig har gått vidare och genom åren blivit rädd för världen utanför. Eller så spinner på utan att tänka till.

Förvirring är en del av livet, precis som smärta och njutning. Min uppfattning är att den viktigaste biten att lära sig – som barn, är att smärta går över. Att saker blir fel, hör livet till. Att gå vidare och inte försöka ”rätta till” eller förutse. Att släppa taget och inte försöka rädda upp eller göra om. Och att förändringar sker, ibland olidligt sakta.

Det är svårt att lära ut allt det – om man aldrig själv fått lära sig hur. Det då till en fördel – att våra barn är, i stort – en spegelbild av oss och den omgivning som vi själva har funnit oss i. Förändrar vi oss själva – så kommer vi se förändringen, även i våra barn.

 

 

Källa

Parenting with Presence
The power of Now
Tänka snabbt och långsamt

Läs andra relevanta för ditt föräldraskap, inlägg här!

Dela

En intensiv höst

By | Career, Family and relations | No Comments

Helgen är över, det är mycket som händer under veckorna och tempot är högt. Jag går tillbaka till mina studier nu i höst med. Det innebär 100% studier, 100% arbete och 100% relationer.

familjeliv

Bra team

Starkt samarbete

Jag vet inte riktigt än hur jag ska få ihop det i praktiken än. Jag tar på mig en del men är också bra på att skala av och anpassa. Jag och Abbe är ett väldigt bra team också – vi ser till att få ihop det som är viktigt för oss. Så jag är inte ensam – vi balanserar genom livet tillsammans – mot våra enskilda och gemensamma mål.

familjeliv

Det är roligt. Jag njuter mycket av vårt surfande genom livet. Det går fort men vi “enjoy the ride” som det heter.

Arbete- och familjeliv

Träffades när vi fortfarande var små och blivit vuxna, föräldrar och partners tillsammans. Men jag är också tacksam för att vi har bra koll på vår kärleksrelation. Den finns där och vi prioriterar att låta den få andas.  Det kan vara en utmaning bland alla deadlines och karriärs mål.

För oss har det räckt att vara medvetna om att en kärleksrelation är känslig. Den är ren och är oberoende av prestationer och resultat. Därför är den lätt att förlora i allt som är intellektuellt.

Lätt att bli förvirrad

En förvirring som lätt kan uppstå är familjelivet. Familjeliv är inte en privat kärleksrelation. Det kan kännas så – men familjelivet är en familjerelation.

familjeliv

Molnigt på kontoret

Balans

I min erfarenhet av familjeliv och relationer, anser jag att det är viktigt att inte fastna i en relation med din partner. Alltså – familj eller endast vänner. Det är viktigt att bolla alla – för att få uppleva en harmonisk tillvaro. Så har det varit i vårt fall. Precis som att det stör balansen att på privata plan, fastna i en roll – till exempel mamma eller entreprenör.

Jag har bokat in hösten med både studier och alla arbetsrelaterade åtaganden. Schemat är också synkad med Abbes –  nu är det bara att köpa på sig levande ljus, theér och köra igång hösten.

Ha en bra måndag!

Dela

Date innan konferens

By | Family and relations | No Comments

Precis när jag var klar för att åka efter mitt morgoninlägg – ringde Abbe och frågade om jag hade en lucka innan konferens för en kaffe i stan. Det hade jag.

konferens
konferens

Vi höll oss från allt gott – som Vi brukar. Det blev två overnight oats. Jag tog en med mango, passionsfrukt och kokos.

konferens

Stunder som dessa är ovärderliga. Jag är glad över att vi prioriterar varandra. Tacksam över att få balansera och uppleva livet just med honom. Abbe är en klok man och det är så häftigt att vi kommer följas åt – tills döden skiljer oss åt. För det kommer vi.

Dela