Ett avslut

By | Career, Children and parenting, Family and relations, Motherhood, Personal development, Victoria | No Comments

Godmorgon måndag! På torsdag börjar mitt nya år. Vi har ett par dagar till. Det nya året för med sig resor, en fortsatt affärsutveckling, och en flytt! Det blir ett intensivt år som kräver fullt fokus från min sida.

blogg

Med detta sagt, vill jag meddela att jag slutar blogga. Tiden räcker inte till för att driva en blogg, med fokus på ämnen som ligger mig nära hjärtat. Det har varit roligt att få dela med mig av en liten inblick i mitt liv, och få dela erfarenhet och kunskap med er! Jag är kvar på Instagram, så vi hörs där 🙂 Tack för att Ni har följt!

Dela

Första julmiddag

By | Children and parenting, Family and relations | No Comments
intelligenta barn

Idag följde en kompis till Jebrail med oss hem för tacos och lek. Jag är så väldigt imponerad över hur intelligenta barn är. Innan jag fick barn hade jag en annan bild av vad det innebar att faktiskt vara en förälder och sätta barn till välden. Och minst av allt hade jag koll på hur intelligenta barn är redan från födseln (och längre än så). Innan graviditeten, var tanken att skaffa ett barn “till mig”. Det är vi som skulle bli en familj. Jag visste precis vad mitt barn skulle ha för stil och hur jag ville klä min bebis.

En insikt om att det är en fullständigt egen person, som själv har en fullständig rätt att hitta sin passion och få ostört utveckla sin kompetens och som inte tillhör mig på något sett, hade inte mognat hos mig då.

intelligenta barn

Under eftermiddagen satt barnen och övade på att skriva, dem har ett så fint förhållningssätt mot varandra. Och mot kvällen väntade vår första julmiddag. Vi har ett par kvar innan det är dags för vår egen den 24 december.

intelligenta barn

Och jag kom inte alls långt med att göra min son till min trofé, med coola stilrena skinnjackor och en förvald outfit i blått svart och kanske grönt ibland. Det är jag glad för. Jag har lärt mig mycket om vår mänskliga natur genom att se mina och andras barn växa och utvecklas. Om man lyckas med att vara nyfiken, istället för kontrollerande är det väldigt häftigt att få vara en förälder. Eller en vuxen med barn i sitt liv. Trevlig kväll!

Dela

Kvällen

By | Children and parenting, Motherhood | No Comments

Kvällen är här. Alla barn i hemmet sover. Vuxna med, nästan. Igår såg vi film, och det var så komiskt att mitt i när vi väger mellan två gener säger jag: ta den nu innan vi somnar. Med julen närmar sig även alla terminsavslut. Det kommer vara skönt med ledighet från det mesta.

Det är viktigt att involvera barn i aktiviteter. Lika viktigt är det, att ha dagar där det kryper i skinnet av tristess. Jag tycker att balansen hemma hos oss är helt okej. Det blir en dag mer av aktiviteter och hade varit bra med en extra dag ledigt varje vecka, utan något inbokat för återhämtning.

aktiviteter
aktiviteter

Men det fungerar inte så, och jag brukar tänka att 100% aktivitet väntar dem i framtiden och att röra på sig är inte längre något som kommer naturligt för våra barn och vuxna. Fysik aktivitet har gått över till hjärnaktivitet. Det gör vår befolkning är redan över- och understimulerad på en och samma gång.

Jag ska ta en dusch och lägga mig tidigt idag, imorgon väntar middag med julstämning. Veckorna innan jul umgås vi mycket med vårt bekantskap, innan alla far åt var sitt håll i landet för julfirande med respektive familjer. Trevlig kväll 🙂

Dela

Egentid på lekplatsen och scrollande nattningar

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood, Personal development | No Comments

Det är mycket som är på gång denna vecka. Men mitt i all rusning, fanns det ett utrymme för egentid med min yngsta son. Väldigt mysigt. Jag oroar mig inte för allt som framtiden har att erbjuda barnen. Det jag däremot är extra mån om, är att vara en närvarande förälder i deras liv just nu.

Jag lägger ifrån mig telefonen så fort jag kliver in genom dörren, den ligger i vårt mobilskåp tills efter läggning. Något jag nu, men min nya blogg “titel” vill uppmana andra att göra. Inte i fickan, plocka undan den på ett annat ställe. Iallafall 2-3 timmar varje kväll.

pillerpodden

Något som berör mig särskilt är nattningar med scrollande. Det är illa. Framför allt störs barnet av ljuset från telefonen, men också är vi någon annanstans mentalt. I en sådan situation är det lätt att bli irriterad. När barnet plötsligt “avbryter” med sitt livsviktiga behov av omtanke och uppmärksamhet, blir vi störda.

Dopamin och serotonin

Visst låter det märkligt? Vi blir alltså inte irriterade för att våra barn inte lärt sig att vänta eller lyssna. Irritationen uppstår eftersom dopamin tillförseln i hjärnan avbryts. Som att du tar ut bensin slangen från tanken. Anledningen till varför vi kollar telefonen, är ett behov av dopamin eller serotonin – oavsett hur “viktigt” mailet är. Och barnen är aldrig en verklig grund för våra emotionella tillstånd.

Det är inte hurusom inte roligt att somna med en tråkig ton från den man ser upp till mest när man är liten, sin förälder. När föräldrar svarar argt och irriterat, känner sig barn oälskade. Barn är väldigt väl medvetna om när de gör något olämpligt mycket tidigt i livet, precis som dem vet när aggression riktad mot dem är obefogad.

pillerpodden
pillerpodden

Jag såg en video på instagram med ett utdrag från TV4 nyhetsmorgon, med Siri Strand och Emma Westas Rödin från pillerpodden.

Jag är upptagen och pillerpodden

De pratade om just mobil och föräldraskap. De direkta orden från klippet var att “vi har en otroligt frånvarande föräldrageneration idag”. Och i en vad jag har för mig, varit en undersökning hade ett barn sagt att “jag önskar att mamma lyssnade, men hon satt inne på sin fb”.

Det är första gången som jag hört talas om tjejerna, och ska absolut kolla in pillerpodden. Modigt att ta upp ämnet så rakt på, och ärligt. Har Ni hört talas om pillerpodden förresten?

pillerpodden
pillerpodden

Men behöver absolut inte isolera sig från telefonen som jag har gjort. Jag är medveten om att mitt val kan upplevas strikt, men jag har ungefär 10 år med mina barn av mina 100 vid liv (förälder är en tillfällig roll) innan dem lämnar boet för att utforska världen. Och jag vill inte klänga tills dem är 40 år. Därför vill jag ta vara på min tid med barnen på det vis. Jag tycker att det fungerar bäst för mig.

pillerpodden

Och ibland plockar jag fram telefonen för att ta en bild. Därefter plockar jag undan den. Har jag den i närheten, kommer jag så småningom att vilja plocka upp den. Förmodligen inte i nuläget, men för 5 år sedan. Det var anledningen till varför jag skaffade ett mobilskåp från första början. Jag ville inte spendera mitt liv i en telefon medan min man och mina barn växer ifrån mig, och jag ifrån dem.

Idag

Så vi gick till båtlekplatsen idag och lekte tillsammans. Storebror var iväg hos en vän och pappa var på kontoret. Imorgon ska jag iväg till en lokal designer och prata klänning! Vi ska på bröllop utomlands i april. Roligt!

Dela

Barnet i dig

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood, Personal development | One Comment

Civilicerade barn har tidigt som prioritering att anpassa sig efter deras föräldrars värld och tempo, ofta påtvingas de vuxnas erfarenheter på barnets “blanka papper”. Jag är övertygad om att vårt barns bästa hade varit om vi klarade av att hålla oss utanför deras liv med våra erfarenheter och upplevelser likaså åsikter som världsbilder. Om vi slutade tygla våra barn med detsamma, som har tagit många en livstid att bryta. För de flesta vuxna har aldrig fått lära sig att varken prioritera eller att ta hand om sig själva – fostrade i generationer för att passa upp för andra.

minne
minne

Om du för en stund reflekterar över konflikterna i ditt liv. Hur hade dessa konflikter sett ut om Du sade nej vid rätt tillfälle? Vet du hur man säger nej? Vad händer när du vill säga nej? Blir du frustrerad innan du ens hunnit kommunicera din önskan? Hen kommer ändå aldrig till att lyssna, kanske du tänker.

minne

Men det var en förälder eller en annan viktig vuxen i ditt liv, som aldrig lyssnade. Hjärnan har registrerat det som ett minne, en erfarenhet bland andra överlevnadsstrategier och upplevelser som “sparas” de första 6 levnadsåren i våra system.

Barnet i dig

Och varje gång du hamnar i en situation där du behöver göra dig själv hörd, tar hjärnan fram detta minne, denna erfarenhet som “berättar” för dig att; du kommer inte till att bli respekterad iallafall. Denna signal aktiverar dina emotionella minnen om hur du kände då, den gånger detta hände för allra första gången – oälskad, osedd, oviktig. Konflikten ligger hos dig, dessa gamla minnen får dig att bete dig på ett sätt som skapar konflikter runt omkring dig genom ett litet barns gamla “sorger” .

minne

Vår morgon idag. Lässtund i badrummet, ser ni att katten är med?

minne

Respektera alltid när ett barn säger nej. Nej till mat, nej till kramar, nej till att säga hejdå, tack eller förlåt. Ha en dialog efteråt om det är något som är viktigt i er familj. Men i stunden, respektera nejet. Respektera ditt barn framför andra vuxna. Istället för att säga “vad säger man Hans?” säg “det är okej att du inte känner för att svara just nu”. Det bästa är, att det aldrig är försent att börja respektera ett nej! Boktips i ämnet hittar ni här. Livet är fint 🙂

Dela

Emotionellt konstruktiva konsekvenser

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Det är mycket som händer emotionellt i en småbarnsfamilj. Vissa stunder i familjen upplevs som emotionella moln, där både vuxnas och barns emotioner blandas samman. I stunder som dessa kan det vara svårt att skilja på vad som är en lämplig konsekvens och vad som är en attack mot sitt barn eller en partner. Även när en attack slås in i ett fint konsekvens papper, är det en attack som lämnar negativa avtryck i familjen.

emotionella

Utöver påverkan attacker har på barnet (även passiva), influerar vi vår partner att agera likadant. Man godkänner detta förhållningssätt i familjen helt enkelt. Att bli ”vuxen” innebär att vara en förebild. För sina barn, partner, vän och kollega. Vi lär av varandra livet ut, med- och omedvetet, det är bara till att finna sig i det. Hur finner man sig i något sådant? Främst behöver vi lära känna våra egna emotioner. Att ärligt ta ansvar för aggressiva uttryck, även allt passivt aggressivt förhållningsätt. Jag har skrivit ett inlägg om aggression om Ni vill läsa mer om just det.

Trotsåldern

Enligt författaren Jesper Juul finns det ingen trotsålder, det är vi föräldrar som trotsar. Jag håller med. Jag har aldrig upplevt att mina barn har trotsat, jag ser däremot dagligen hur mina barn på något vis känner sig frustrerade över att inte få bestämma själva över vad dem anser är bäst.

emotionella

Vuxna i ett hushåll vill ha igenom egna visioner över hur det ska se ut i familjen och barnen uppmanas att rätta sig efter det. Precis som det ska vara.

Emotionellt skifte

Barn utrycker sina känslor utifrån sin förmåga att göra det helt enkelt. En ledande del i att vara förälder är att faktiskt hjälpa en annan individ, att uttrycka och navigera bland sina emotioner. Ett område som vi själva får lära känna längst vägen, om vi är öppna för en emotionell utveckling.

Det emotionella skiftet är nytt, när min generation växte upp, var det vagt öppet vad emotioner är. Det var endast ”hoppsan, upp igen” eller ”sådär säger man inte, nu är du dum!” som gällde. Jag läste på en utländsk föräldrasite nyligen, att man ska bita tillbaka om ett litet barn bits. Det här med emotioner och att leda sitt barn tålmodigt och konsekvent genom alla ”utbrott” är väldigt nytt, till och med främmande på många ställen än.

emotionella

I samma stund som vi ska hjälpa våra barn att navigera emotionellt, ska vi också lära dem att förhålla sig i sociala sammanhang. Hur gör vi det med barnens självkänsla i behåll?

Emotionellt konstruktiva konsekvenser.

Att ge konsekvens för en olämplig (enligt egna familjevärderingar) handling är nödvändigt. Därefter kommer den emotionella navigeringen in i bilden. Barn blir ofta rasande vid en konsekvens. Känslor kan tolkas med ord och innan ett barn kan komma till ”jag är riktigt arg på dig pappa/mamma” behöver barnet ta sig igenom ”du är dum”, ”jag vill inte ha någon mamma” eller liknande först. Och på vägen lära av de emotionella konsekvenserna som uppstår av våra emotionella uttryck.

En lämplig konsekvens på en oartig kommentar från sitt barn är att bli ledsen. Det ska uttryckas samlat, utan att använda det emotionella som bestraffning (beskylla/klaga ”varför ska du alltid”). Genom att en förälder uttrycker sina emotioner konstruktivt, får barnet en emotionellt konstruktiv konsekvens. För att kunna uttrycka en emotionellt konstruktiv konsekvens, måste människan jobba med sin stolthet och sitt impulsiva tvång om att alltid ha det sisa ordet. Alla vägar leder till mental träning.

Dela

Ett emotionellt stöd i en emotionell verklighet.

By | Children and parenting, Family and relations | No Comments

Godmorgon. Det var ren tortyr att springa vid 05 idag. Jag behöver varmare kläder eller springa under dagen. Löprundan idag var snarare traumatiserande än utmanande hehe. Men jag gav mig ut och då behövde jag avsluta det. Självklart tog jag en kortare runda. Mötes av ett glatt gäng när jag kom tillbaka.

emotionellt

Barnen ropar alltid “mamma” i kör och springer mot mig när jag kommer hem, även om jag har varit iväg i fem minuter. Det är speciellt att vara förälder. Mycket emotionellt ansvar. Mycket känslor. Vi kanske inte alltid har styrkan att emotionellt stötta våra barn, men glöm inte att vi har språket.

Ta ansvar för hur du mår och låt aldrig ditt barn agera som någon slags ventil, eller ditt emotionella stöd på en dåliga dag. Säg förlåt, ta ditt ansvar. Det är så viktigt. Berätta att det blev fel, säg att du är på dåligt humör, därav ett irriterat svar eller liknande utsaga. Att det inte är barnet som har gjort fel. Och avstå från att fullfölja ditt förlåt med “men när du gör så..”.

Eget ansvar har inget “men” och inte heller något “du”.

Skrota meriten och stoltheten av att vara en förälder och det uråldriga tänket om att alltid ha rätt och fostra som du själv har blivit fostrad.

emotionellt

Skämta aldrig bort ett barns upprörda tillstånd. Radera “ah, det är inget att vara ledsen för” från ditt vokabulär. Psykisk ohälsa (exkluderat arv), vuxna som ställer till det för sig själva och sina medmänniskor genom att vara totalt inkapabla till någon form av självinsikt. Och värre, människor som i total desperation och en förstörd självkänsla tar sina liv. Det är ytterst lämpligt att bemöta ett barns utbrott över trassliga skor på allvar och med tröst och kärlek, istället för ett “så beter man sig inte” jargong.

“Be om hjälp om det blir svårt”

Först när barnet har lugnat ner sig och känner sig sed och tröstad, är det fritt fram att kommunicera med barnet. Tala då om, utifrån era värderingar i familjen hur man hanterar en liknande situation. Istället för att exempelvis skrika eller vad barnet nu gör vid frustration. Nu ska vi fortsätta dagen 🙂

Dela

Löpning och ett fint födelsedagsfirande

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Barnens lycka. Det är få saker, jag skulle säga inget som överträffar känslan av att se glädjen i sina barns ögon. Jag hoppas att den glädje och närvaro följer mina söner livet ut. Att aldrig tappa sitt hjärtas inre glöd. För att inspirera till ett liv i närvaro, gör jag allt för att mitt hjärta ska glöda och för att min glädje ska vara genuin och riktig.

Känner jag mig blank, är jag noga med att informera barnen om att jag är blank och hör men att jag inte lyssnar. Och att jag just då, inte har lust att titta eller vara med och leka men att jag gärna vill höra sen.

Födelsedagsfrukost i morgonljus

11 oktober kl 23:59 2016 föddes denna underbara kille. 4815g och 53 cm lång.

Jag noga med att påpeka att det inte beror på något, utan bara är så. Varför? För att vi finns, i sin avancerade enkelhet. Att saker som händer i naturen, händer också i våra kroppar. Är det ett tryck i luften, känner vi också av den i vårt system. Det är mänskligt och normalt.

Jag känner mig själv väl och säger alltid till när jag känner en aktivitet i min kropp som kräver mitt fokus. Att tvinga sig själv till automatiserad “närvaro”, som barnen först tror är genuina och sen slutar med irritation och förvirring för barnen är bara onödigt.

Att vara en förälder

Min ambition som förälder är att lära barnen allt om deras natur. Vad händer? Varför? Hur hanterar man det? Att prata fungerar inte, det som fungerar är att utveckla sig själv och låta barnen och familjen frodas i den utvecklingen. Jag vet inte hur deras system fungerar. Men genom att visa hur jag lär känna min och kommunicerar mina behov, får de förhoppningsvis rätt verktyg för att navigera själva. Vår goda bekant sa till mig en gång “oavsett vårt engagemang, har han en egen resa i livet”. Det fick mig att inse att självklart, självklart har vi ingen kontroll över våra barn heller.

Varför? För att vi finns, i sin avancerade enkelhet. Att saker som händer i naturen, händer också i våra kroppar.

Det fick mig att tänka om. Vilka verktyg hjälper honom utan att begränsa och influerar honom till att vandra sin väg och inte min. Då var jag mamma endast till Jebrail. Igår fyllde min andra son två år. Livet är fint.

Zein fick en elefant till sin djursamling, en pippi docka och en bobby bil under frukosten igår. Glädjen i hans magnifika ögon var oslagbar. Älskade barn. Vilken ära att få vara hans mamma. Vi var lediga och hade en långfrukost. På eftermiddagen kom familj och vänner för att fira. Det blev sång, dans och många fler presenter. Jag är tacksam på så många vis.

Fredag

En tidigare nattning gällde igår, vi var påtagligt trötta allihopa efter dagens intryck. La mig tidigt och vaknade tidigt idag. Började veckans sista dag med en löprunda. Det är så skönt att springa på morgonen. Den milda höstdoften är fantastisk och så var det vindstilla och varmt idag. Dessutom sprang jag till ugglan Bernards läte. En berguv, Europas största och en av världens största ugglor som bor i kalkbrottet 200 m från vår port. Sagolikt. Under dagen väntar möten och studier. Härlig kombo. Vi hörs senare!

Dela

Middag och motgångar

By | Children and parenting, Motherhood | No Comments

Precis som många andra så glömmer jag, och blir av med saker ett par gånger i veckan. Oftast glömmer jag saker. Bli av med grejer, händer ett par gånger varannan månad ungefär. Då gäller det busskort, nycklar, telefon. Någongång har jag packat ihop och lämnar kvar mina ytterkläder. Övergången till hösten.

Tempot är högt och där är mycket som jag behöver hinna med under mina dagar. Det är naturligt då att hjärnan prioriterar det som är viktigast och sorterar bort saker som värderas som minst viktiga.

Middag på Surf Shack.

Jag har full acceptans för att jag då och då, står utanför dörren och inte har mina nycklar med mig. Efter alla år kan jag till och med “känna” på mig när jag har blivit av med, eller glömt något. Jag lägger inte ens tid på att rota igenom alla mina grejar i hopp om att det ändå finns någonstans.

Kommer ihåg att jag har glömt

Jag kommer helt enkelt ihåg att jag har inget “minne” av att jag har plockat med mig det, som jag nu inte kan hitta. Det är också ett beteende som sannolikt väntar mina barn i framtiden. Och för mig är det viktigt att visa på ett sunt sätt att hantera sådana situationer.

Vi vet av erfarenhet att saker löser sig i alla lägen. Det bara är så. Naturens lag. Hur det än blir, så blir det bra. Därför är det ingen vits med att straffa sig själv, sucka klaga eller få ångest för att man har blivit av med, eller glömt något. Att klaga på sig själv (eller på andra) inför sina barn är inte smart. Barn är som tvättsvampar och suger åt sig allt.

Hjärnan prioriterar

Rent kemiskt, biologiskt, vetenskapligt – vad man nu väjer att kalla det. Är det precis det som sker när vi glömmer något. Hjärnan prioriterar bort det för att kunna utföra annat, som är viktigast i stunden. Vår hjärna prioriterar rätt varje gång. Vi behöver jobba med alla orimliga krav och ha tillit till vår förmåga. Även om det kostar extra, med låsbyte eller ett nytt betalkort.

Orimliga krav

Genom att klaga och sucka, lär vi våra barn att ställa orimliga krav på sig själva och på situationer som barnen ställs inför själva sen. Jag tänker alltid på att ha en positiv inställning. Det är inte falskt, det är bara enklare att leva om man hanterar motgångar med ett leende, även om leendet inte alltid känns i magen. Det är lika falskt att låta negativiteten forsa, för att en situation inte blev som man har tänkt sig.

Utforskar en död fluga vid fönstret

Att gå på en uteförskola betyder också att, ha med sig en del kläder hem som behöver tvättas dagligen. Det är alltid händerna fulla med grejer när vi kommer hem och så var det även igår. När jag parkerade bilen fick jag min wodo känsla he he. Jag kom på att jag inte tog med mig några hemnycklar på morgonen, och att det var Abbe som låste. Utöver det får jag ett sms om att Abbe jobbar över. Trötta barn, hungrig mamma. Svettigt.

Fokus på det positiva

Det blev till att lämna allt utanför dörren och åka in till kontoret för att hämta nycklarna. Tar aldrig med mig frukt på morgonen men så gjorde jag det igår. Barnen fick dela på bananen jag hade i väskan, under tiden pratade vi om allt som vi har haft tur med, i och med att jag glömde nycklarna hemma.

Det som var bra var, att vi fick åka till kontoret. Alltid kul att vara där tycker barnen. Vi hade tur med att det fanns en banan i väskan, eftersom middagen dröjer och det bästa av allt är att det hela slutade med en middag på Surf Schack hela familjen.

Dela

Är 20 kr dyrt?

By | Children and parenting, Family and relations, Motherhood | No Comments

Jag har ett starkt minne från ett tillfälle när jag var på ToysRus och skulle köpa en födelsedagspresent. Framför mig i kön till kassan, stod en kvinna med sin son. Pojken var i 5 års åldern och frågade mamma nyfiket om vad leksakerna på små hyllorna längst kön kostade.

Varje gång barnet plockade fram en sak ställde han två frågor. Vad kostar det och är (priset) dyrt? Mamman, likaså alla andra superföräldrar som vill sitt barns bästa – besvarade frågan med ett frö att slussa in samtidigt. Det är så vi föräldrar gör. Det är ofta vi tar tillfällen i akt för att lära våra barn något nytt om livet. På gott och ont.

barnet

När hon uttalar priset lägger hon till en reaktion. Både i ansiktet och med kroppen för att förstärka sitt budskap. Jag tror att många av er, likaså jag i kön den dagen, listat ut vad det var hon ville förmedla. Värdet av pengar (en annan teori är att hon kanske inte hade råd att köpa något till honom just den dagen. Irrelevant vilket, ni förstår tanken bakom).
Så här lät det;
– Vad kostar denna?
– 20kr
– Är det dyrt?
– Ja, det är jätte dyrt (betoning på jätte, med både kropp och mimik).

Om ni har missat mitt inlägg från förra veckan, där jag skriver om vår verklighetsuppfattning och uppfostran – läs den gärna. Mina inlägg bygger vidare på- och kompletterar varandra.

barnet

Allt var jättedyrt.

Pojken plockade leksak efter leksak i prisklass 20-100kr i hopp om att hitta något som inte är jättedyrt. Under tiden observerar jag hur lust och motivation ersätts med hopplöshet i hans ögon. Sånt är svårt för mig att se på. Självklart sa jag inget men jag led med honom innerligt.

Han ville förmodligen ha leksaken – potentiellt spara ihop till den eller, hade en annan motivationsgrund. Det är vad jag menar, när jag skriver att vår ambition om att ständigt fostra – gör att vi allt för ofta missar att verkligt se våra barn. Lära känna de och deras värld. Missar att ge lämplig, individuell stöd – utifrån den platsen där barnet befinner sig i sitt liv och det stöd hen behöver just då.

Hans motivation och nyfikenhet ströps alltså sakta. Istället för att ”förstå” värdet av pengar lärde han sig snarare att allt är jättedyrt, med ett kroppsligt tillägg som tydligt talade om för pojken att, denna värld inte är till för honom.
Självklart ska man tala om för sitt barn om något är jättedyrt, men sättet man informerar barnet på är avgörande för barnets grund i livet. Säger man att något är ”jättedyrt” med en glad ton hade det istället stimulerat pojkens nyfikenhet.

”Jättedyrt? Vad betyder det? Hur köper man en sån då, mamma?”

Jättedyrt för en person, är kanske 1000 kronor- för en annan, miljonbelopp och den tredje saknar ”jättedyrt” i sitt språkbruk överhuvudtaget.

Sanning

Barn är övertygade om att det deras föräldrar säger är sanning, så är det inte. Att våra föräldrar vet bäst är något vi tror på länge, vissa tror på det hela sitt liv och bokstavligt lever sina föräldrars liv. Några är som jag- såg tidigt att mina föräldrar hade noll koll på vad dem höll på med.

barnet

Vi födds med en etikett som vi sedan tanklöst applicerar på våra barn. Det bästa vi kan göra är att inte applicera någon etikett. Vi måste uppmuntra våra barn att erövra världen i sitt hjärta (på ett snällt sätt) om de så önskar. Flyga till månen? Det är väl självklart att du fixar det – det finns en astronautskola på Norrland. Fast det kanske skrämmer oss, tänk om hen aldrig kommer tillbaka? Eller ännu värre – misslyckas?
Vi måste då komma ihåg, våra barn handlar inte om oss.

Dela